Tänkte få in en länk till den nya bloggen men det gick ju förstås inte.
Den kommer så här istället.
www.flinkitanken.wordpress.com
måndag 30 maj 2011
söndag 29 maj 2011
Åt Gärd
Nu har det hänt igen. En skola har blivit dömd att betala ut skadestånd för att en elev har blivit mobbad. Mobbing och kränkande behandling och allmänna elakheter ska bekämpas på alla sätt. Det är avskyvärt och fel var det än dyker upp. Och det finns skolor, rektorer och lärare som inte alls tar tag i problemen. De som säger att på våran fina skola finns det minsann inget sånt. Det finns faktiskt ingen verksamhet som innefattar många människor som är förskonad från mobbingproblem någon längre tid. Skolor där man vägrar se problemen när de dyker upp och som inte ständigt arbetar för att förebygga dem ska ha på nöten. Rejält.
Men den här skolan hade vidtagit åtgärder. De hade arbetat med problemet och försökt lösa det. De blev dömda för att de inte hade lyckats.
Det får mig att undra.Vad ska vi göra. Det vi har att arbeta med är samtal med elever och föäldrar. Vi kan omfördela resurser så det blir fler vuxna kring de här barnen. Men sedan då. Om det är ett gäng som fortsätter trots detta. Man får inget gehör bland föräldrarna och barnen. Ja, redan där är det slut på åtgärder att vidta. Det finns inte fler möjligheter det enda man kan göra är att fortsätta med mer av samma. När skolan har gjort en åtgärd och den inte har fungerat är man skyldig att vidta en annan åtgärd. Fast den kommer i mångt och mycket att likna den förra eftersom handlingsutrymmet är så begränsat. Barnen vet att det enda som händer är att de får ett åtgärdsprogam till som de också kan strunta i. Barn och ungdomar med stora personliga- och / eller socialaproblem är ofta åtgärdsskadade. Pratskadade. Orden mister sin betydelse när de inte följs av handling. Orden följs inte av handling eftersom ingen påföljd finns.
Sedan efter ett antal år kan skolan bli åtalad och dömd. Det känns inte helt rätt.I skolorna blir de anställda ängsliga av sånt här. Det blir en massa åtgärdande och protokollförande bara för att man ska ha ryggen fri om någon skulle komma och klaga senare. Detta gynnar inte eleverna. De får nämligen mindre tid med de vuxna som jobbar i skolan. och de vuxna får fokus på det som står i papperen istället för på det som händer i verkligheten. Papperen är nämligen vad domstolen kommer att titta på om någon skulle klaga efter ett antal år.
Jag undrar om man inte skulle uppnå mycket mera och bättre resultat om man utkrävde personligt ansvar istället för ett opersonligt ansvar. I stället för att stämma skolan för vad den inte har gjort- Stäm mobbarna för det de har gjort:
- Du förstörde hela min skoltid och ni stod och hejade på. Ni ska få betala för mitt psykiska lidande och mina förstörda studieresultat.
Jag undrar om inte en sådan dom skulle fungera rätt fint även i förebyggande syfte.
Men den här skolan hade vidtagit åtgärder. De hade arbetat med problemet och försökt lösa det. De blev dömda för att de inte hade lyckats.
Det får mig att undra.Vad ska vi göra. Det vi har att arbeta med är samtal med elever och föäldrar. Vi kan omfördela resurser så det blir fler vuxna kring de här barnen. Men sedan då. Om det är ett gäng som fortsätter trots detta. Man får inget gehör bland föräldrarna och barnen. Ja, redan där är det slut på åtgärder att vidta. Det finns inte fler möjligheter det enda man kan göra är att fortsätta med mer av samma. När skolan har gjort en åtgärd och den inte har fungerat är man skyldig att vidta en annan åtgärd. Fast den kommer i mångt och mycket att likna den förra eftersom handlingsutrymmet är så begränsat. Barnen vet att det enda som händer är att de får ett åtgärdsprogam till som de också kan strunta i. Barn och ungdomar med stora personliga- och / eller socialaproblem är ofta åtgärdsskadade. Pratskadade. Orden mister sin betydelse när de inte följs av handling. Orden följs inte av handling eftersom ingen påföljd finns.
Sedan efter ett antal år kan skolan bli åtalad och dömd. Det känns inte helt rätt.I skolorna blir de anställda ängsliga av sånt här. Det blir en massa åtgärdande och protokollförande bara för att man ska ha ryggen fri om någon skulle komma och klaga senare. Detta gynnar inte eleverna. De får nämligen mindre tid med de vuxna som jobbar i skolan. och de vuxna får fokus på det som står i papperen istället för på det som händer i verkligheten. Papperen är nämligen vad domstolen kommer att titta på om någon skulle klaga efter ett antal år.
Jag undrar om man inte skulle uppnå mycket mera och bättre resultat om man utkrävde personligt ansvar istället för ett opersonligt ansvar. I stället för att stämma skolan för vad den inte har gjort- Stäm mobbarna för det de har gjort:
- Du förstörde hela min skoltid och ni stod och hejade på. Ni ska få betala för mitt psykiska lidande och mina förstörda studieresultat.
Jag undrar om inte en sådan dom skulle fungera rätt fint även i förebyggande syfte.
fredag 27 maj 2011
Sjung !
Om livet är en sång
tänker jag sjunga med
så länge rösten bär
Ibland klart och rent
ibland aningen out of key
när melodin är för svår.
Någon gång falskt och skrålande
av ren lycka.
Jag tänker sjunga
oavsett om jag kan
nå alla tonerna
oavsett vad andra tycker om olåten.
Jag tänker sjunga
Om livet är en sång.
tänker jag sjunga med
så länge rösten bär
Ibland klart och rent
ibland aningen out of key
när melodin är för svår.
Någon gång falskt och skrålande
av ren lycka.
Jag tänker sjunga
oavsett om jag kan
nå alla tonerna
oavsett vad andra tycker om olåten.
Jag tänker sjunga
Om livet är en sång.
torsdag 26 maj 2011
tuff, tuff
Om livet är en resa
tänker jag sitta kvar på det här tåget
Jag vet inte var ändstationen finns
eller när vi beräknas nå dit.
Tåget går i lämplig fart
och landskapet är vackert och omväxlande.
Jag sitter kvar på det här tåget
och njuter av resan.
tänker jag sitta kvar på det här tåget
Jag vet inte var ändstationen finns
eller när vi beräknas nå dit.
Tåget går i lämplig fart
och landskapet är vackert och omväxlande.
Jag sitter kvar på det här tåget
och njuter av resan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)