"Lita på spegeln" säger mannen jag bor med när jag backar bilen. Han tycker att det verkar en aning korkat att vrida nacken halvt ur led för att få en rätt dålig utblick genom bakrutan när man lugnt och stadigt kan hålla rätt kurs genom att använda yttre backspegeln. Att den metoden fungerar det vet jag också. Jag har sett andra använda den med stor framgång. Det verkar enkelt, bekvämt och rationellt.
Det finns bara ett problem. Speglar är ju så förfärligt opålitliga. Ofta visar de sånt som inte ens finns. Vem vet vad denna egenskap skulle kunna innebära ute i trafiken.
Mina speglar därhemma och den vi har på jobbet är i alla fall ohyggligt opålitliga. Där går man omkring pigg och glad. Välklädd, snygg och i fantastisk form. Känner mig som tjuosju ungefär. Och så träffar jag på en spegel och i den ser jag en trött och sliten människa med gråa hår och en massa rynkor och påsar. Någon som alldeles tydligt är närmare 50 än 27,5. Denna person finns inte. Det är bara en vrångbild producerad av den illasinnade spegeln. Andra människor kanske får någorlunda rättvisande bilder ur speglar men för mig visar de bara nåt skrutt.
" Lita på spegel" säger han. "Aldrig i livet" svarar jag......
fredag 14 januari 2011
onsdag 12 januari 2011
omloppsbana
Jag hatar prylar.Alla dessa pryttlar, grejor, pinaler och andra parafernalier som far runt här i världen. Himlakroppar och planeter har bestämda och förutsägbara omloppsbanor men vantar, handskar, fjärrkontroller,kaffemuggar, saltpaket, pennor och allt annat kollijox snurrar runt på ett alldelse oförutsägbart sätt. Om de åtminstone kunde hålla på och omloppa sig någon annanstans än där jag är så skulle jag inte bry mig om det. Men de är alldeles för nära, hela tiden. Invaderar mitt utrymme.Orsakar syrebrist och till slut fullständig hysteri, sammanbrott och depression.
Ge mig en tom yta i ett vitmålat rum eller en glänta i skogen full av tystnad. Ge mig en öde strand och en obruten horisont där bara vinden behöver sopa rent. Ge mig en fjällsida med små pinade björkar i meterdjup snö. Inte en pryl sålångt ögat når.
Ge mig en tom yta i ett vitmålat rum eller en glänta i skogen full av tystnad. Ge mig en öde strand och en obruten horisont där bara vinden behöver sopa rent. Ge mig en fjällsida med små pinade björkar i meterdjup snö. Inte en pryl sålångt ögat når.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)