torsdag 24 december 2009

Nordöstra mongoliet 25

Det var en underbar plats.Det korta mjuka gräset var fullt av små rosa blommor som luktade gott.Bäcken kvillrade och pratade hela tiden. Människorna skrattade och sjöng medan de hjälptes åt att resa geererna. Hästarna och jakarna blev fria från sina tunga bördor och började genast beta.

Jag gick fram till den lilla blanka dammen och la mej på knä. Där i vattnet tittade två skarpa svarta ögon på mej ur ett litet gulbrunt ansikte. Jag blev rädd och skrek till. Gulun dök också upp i vattnet. Hon skrattade. hennes hand strök över mitt korta rufsiga hår och exakt samma sak gjorde Guluns hand i vattnet. Då förstod jag. Det som fanns i vattnet var inte där. Det var här men man kunde se det i vattnet.
Jag satt kvar länge och gjorde grimaser och olika miner och skrattade åt mitt vattenansikte som hela tiden gjorde likadant.

När kvällen kom var lägret klart och allting var på plats. Det så annorlunda ut här än nere på slätten. Geererna stog långt ifrån varandra och jag och Gulun hade vår plats alldeles intill det lilla vattenfallet. På kvällen när jag låg nerbäddad och lyssnade till Guluns långa saga om hur hon hittade mej sålyssnade jag samtidigt till bäckens månskensvita sång. Här finns inga svarta fåglar, tänkte jag, detta är en plats helt fri från onda drömmar och rädda tankar.

På morgonen vaknade jag ändå av skränet från fågeldemonerna. När jag tittade ut såg jag att de svarta satt på taket till den geer där pojken med de konstiga ögonen bodde.
- Det är nära nu, det är nära nu, skrek de.
Jag tittade på Gulun och undrade om jag skulle berätta för henne om fåglarna. Hon borde faktiskt bry sej om fåglarna.
- Gulun, titta där, sa jag och pekade.
- Ja, där står Botarens Geer, svvarade hon.
- Vad sitter på taket, Gulun. Varför sitter de där. Skräm bort dem, snälla Gulun.Skräm bort dem !
Gulun satte sej på huk och tog tag i båda mina axlar. Hon såg på mej länge.
- Vad ser du på taket, lilla vackra Aio ?
- Fågeldemonerna sitter på taket och skriker, sa jag,snälla Gulun, skräm bort dem så de inte hackar i pojkens ögon.

onsdag 23 december 2009

fall julesnö och susa djupa mo...

Nu börjar det på nåt sätt falla på plats. Julen alltså. Granen står och glittrar i hörnet och skinkan är griljerad. I och för sig har man väl firat jul på mer välstädade ställen. Men det finns väl ett liv efter jul också.

Kanske handlar det om det. Tillåta sej att njuta av julen, helt enkelt.

God och glad jul till er alla !

tisdag 22 december 2009

Var kommer barnen in

Vad gör vi med våra barn när vi som en gång har satt dem till världen meddelar att vi inte älskar varandra längre. Mamma och pappa väljer att gå skilda vägar. Bor inte ihop längre. Kanske inte ens pratar med varandra. Kanske bara väser mellan hårt sammanpressade tänder de gånger vi måste träffas, för barnens skull.

Vi vuxna väljer ett annat liv. Ett där vi så småningom kan lägga alla lögner och svek och sårade känslor åt sidan och gå vidare mot något nytt och förhoppningsvis bättre. Men barnen har inte valt. De slängs ut i en helt ny tillvaro. Deras karta måste i grunden ritas om. Den barndom de trodde var lycklig och trygg kanske plötsligt ser ut som en tom kuliss. De kanske hela tiden går och saknar den förälder som de för tillfället inte är hos. Eller ett barndomshem som de inte bor i längre.

Barn är tappra. De anpassar sej. Packar sin väska. Vinkar hejdå och sätter igång med det nya livet. Vi vuxna tittar på varandra och säger:
- Det här gick ju bra. Ja, vilken tur att vi tänkte på barnen.

Men vad händer på insidan. Hur lång tid tar det för ett barn att läka en skilsmässa ? Hur lång tid tar det att glömma de år och månader då föräldrarna tittade förbi varandra och pratade med irriterade röster vid varje hämtning och lämning.

Vi vuxna stöttar varandra, pratar och ältar med vänner och släktingar. Får vansinnesutbrott och gråter. Allt det lever barnen i. Hör, ser, registrerar och drar slutsatser. Vilka slutsatser drar de ? Var finns det utrymme där de kan reagera. Inte hemma för där finns det sköra föräldrar. Inte i skolan för där ställs det samma prestationskrav som vanligt.

Ekvationen är väl på många sätt olöslig eftersom det troligen inte är bra för någon unge att bo med två föräldrar som avskyr varandra. Men vi som är vuxna kanske kunde tänka på barns sorg och saknad.Och att en så genomgripande förändring som man inte själv har valt kan ta år att komma till rätta med. Vi kanske till och med kan bjuda på stunder av lugn och ro ibland för ett barn att vila och sörja i.

Om du gör det ibland för mina barn så kan jag göra det för dina......

fredag 18 december 2009

Inte jag, inte !

Nä, just det.
Ibland vet man ju inte alls vad man vill. Det där blev fel. Nu kommer den sanna versionen.

Ganska ofta vet jag inte vad jag vill. Men nästan alltid vet jag precis vad jag inte vill. Frågan är om detta innebär att jag är i grunden negativ person ? Fast ibland har jag fel även när det gäller vad jag inte vill så då är jag väl kanske bara velig då.....
Här följer en lista på saker jag trodde att jag absolut inte ville göra men som visar sej gå alldeles utmärkt ändå:

Sluta dricka kaffe = gick hur bra som helst, när abstinensen var avklarad. Jag saknar det väldigt sällan.

Läsa Aftonbladet varje dag= Jodå, lika enkelt att avstå det. Fast ingen abstinens. Hör på något sätt ihop med ovanstående.

Sova på rygg= Fungerar bra

Springa en mil= Går finemang det med. Saknar det tom när jag inte har möjlighet eller tid.

Bli kär= Ja, vadå. Det gick ju bara inte låta bli !

Skriva blogg= Varför trodde jag att jag inte ville göra det. Det är ju skitkul.

tisdag 15 december 2009

Luciadagen 2009

Överallt
möter jag vackra människor
med glittrande ögon
de ler mot mej
med vita tänder.

De är fulla av värme
och liv


Överallt
glänser det
av färg
Djupgröna granar
med skimrande ljus.
Det rödaste blodröda
i ammaryllisens inre.

Världen vibrerar av sång.