"Lita på spegeln" säger mannen jag bor med när jag backar bilen. Han tycker att det verkar en aning korkat att vrida nacken halvt ur led för att få en rätt dålig utblick genom bakrutan när man lugnt och stadigt kan hålla rätt kurs genom att använda yttre backspegeln. Att den metoden fungerar det vet jag också. Jag har sett andra använda den med stor framgång. Det verkar enkelt, bekvämt och rationellt.
Det finns bara ett problem. Speglar är ju så förfärligt opålitliga. Ofta visar de sånt som inte ens finns. Vem vet vad denna egenskap skulle kunna innebära ute i trafiken.
Mina speglar därhemma och den vi har på jobbet är i alla fall ohyggligt opålitliga. Där går man omkring pigg och glad. Välklädd, snygg och i fantastisk form. Känner mig som tjuosju ungefär. Och så träffar jag på en spegel och i den ser jag en trött och sliten människa med gråa hår och en massa rynkor och påsar. Någon som alldeles tydligt är närmare 50 än 27,5. Denna person finns inte. Det är bara en vrångbild producerad av den illasinnade spegeln. Andra människor kanske får någorlunda rättvisande bilder ur speglar men för mig visar de bara nåt skrutt.
" Lita på spegel" säger han. "Aldrig i livet" svarar jag......
fredag 14 januari 2011
onsdag 12 januari 2011
omloppsbana
Jag hatar prylar.Alla dessa pryttlar, grejor, pinaler och andra parafernalier som far runt här i världen. Himlakroppar och planeter har bestämda och förutsägbara omloppsbanor men vantar, handskar, fjärrkontroller,kaffemuggar, saltpaket, pennor och allt annat kollijox snurrar runt på ett alldelse oförutsägbart sätt. Om de åtminstone kunde hålla på och omloppa sig någon annanstans än där jag är så skulle jag inte bry mig om det. Men de är alldeles för nära, hela tiden. Invaderar mitt utrymme.Orsakar syrebrist och till slut fullständig hysteri, sammanbrott och depression.
Ge mig en tom yta i ett vitmålat rum eller en glänta i skogen full av tystnad. Ge mig en öde strand och en obruten horisont där bara vinden behöver sopa rent. Ge mig en fjällsida med små pinade björkar i meterdjup snö. Inte en pryl sålångt ögat når.
Ge mig en tom yta i ett vitmålat rum eller en glänta i skogen full av tystnad. Ge mig en öde strand och en obruten horisont där bara vinden behöver sopa rent. Ge mig en fjällsida med små pinade björkar i meterdjup snö. Inte en pryl sålångt ögat når.
onsdag 5 januari 2011
Själens krigare
Har hus en själ. Kanske, kanske inte. Klart är att en del hus trivs man ögonblickligen med.Det splar ingen roll hur slitna de är. Andra lär man sig älska med tiden och en del lyckas man aldrig förlika sig med hur bra de än är
Nu håller jag på att lära känna ett hus. Det är ett sånt som har tagit tid på sej. Det var inte alls någon kärlek vid första ögonkastet. Nej, huset verkade vid första påseendet ganska stramt och stelt. Rätt stiligt i och för sig men inte särskilt lätt att få kontakt med.
Det här husets själ är en äldre dam. Lång och lite knotig och det syns att hon har varit verkligt stilfull som ung. Hon verkar ganska sträng. En sån som är igång och sysslar med något hela tiden utan att någonsin verka som hon skyndar sig. Ordning och reda och mat på bestämda tider. En sån som bjuder på enkel vällagad husmanskost men aldrig någon efterrätt. Man ser henne sällan le. Hon är plikttrogen och gillar inte flams. När man lär känna henne lite närmare upptäcker man att det glittrar av en kärv och lite underlig humor strax under ytan och att det bakom hennes strikta och kantiga uppförande finns mycket vänlighet och värme.
Om hus har en själ vet jag väl inte. Men personlighet har de definitivt.
Nu håller jag på att lära känna ett hus. Det är ett sånt som har tagit tid på sej. Det var inte alls någon kärlek vid första ögonkastet. Nej, huset verkade vid första påseendet ganska stramt och stelt. Rätt stiligt i och för sig men inte särskilt lätt att få kontakt med.
Det här husets själ är en äldre dam. Lång och lite knotig och det syns att hon har varit verkligt stilfull som ung. Hon verkar ganska sträng. En sån som är igång och sysslar med något hela tiden utan att någonsin verka som hon skyndar sig. Ordning och reda och mat på bestämda tider. En sån som bjuder på enkel vällagad husmanskost men aldrig någon efterrätt. Man ser henne sällan le. Hon är plikttrogen och gillar inte flams. När man lär känna henne lite närmare upptäcker man att det glittrar av en kärv och lite underlig humor strax under ytan och att det bakom hennes strikta och kantiga uppförande finns mycket vänlighet och värme.
Om hus har en själ vet jag väl inte. Men personlighet har de definitivt.
måndag 3 januari 2011
Skräp
Varför sparar man skräp. Eller rättare sagt:
- Varför sparar jag skräp ?
Jag har levt i 46 år. Jag vet att det som inte är något att ha idag troligen inte är något att ha i morgon heller. Varför då bära det ner i källaren och lagra det i stora högar. Här har jag bara bott och lagrat saker i två år. Dessutom tycker jag att jag har varit och tömt ett par skräplass under tiden. Men gissa vad som fanns i min källare:
Pajade paraplyer
Tråkiga tidningar
Dysfunktionella elapparater
Urtvättade t- shirts
Enstaka skor
Sladdar till apparater som för länge sedan kastats bort
Sprucket porslin
Plastlådor utan lock
Lock utan lådor
Bruksanvisningar och garantipapper till sånt som inte längre finns
förbrukade fotbollsskor
filmer i fel format
Kortslutna lampor
Och så trasiga leksaker förstås.
Här kommer ett heligt löfte. På nästa ställe ska jag faktiskt och ögonblickligen slänga bort skräpet. Tror ni på det ?
- Varför sparar jag skräp ?
Jag har levt i 46 år. Jag vet att det som inte är något att ha idag troligen inte är något att ha i morgon heller. Varför då bära det ner i källaren och lagra det i stora högar. Här har jag bara bott och lagrat saker i två år. Dessutom tycker jag att jag har varit och tömt ett par skräplass under tiden. Men gissa vad som fanns i min källare:
Pajade paraplyer
Tråkiga tidningar
Dysfunktionella elapparater
Urtvättade t- shirts
Enstaka skor
Sladdar till apparater som för länge sedan kastats bort
Sprucket porslin
Plastlådor utan lock
Lock utan lådor
Bruksanvisningar och garantipapper till sånt som inte längre finns
förbrukade fotbollsskor
filmer i fel format
Kortslutna lampor
Och så trasiga leksaker förstås.
Här kommer ett heligt löfte. På nästa ställe ska jag faktiskt och ögonblickligen slänga bort skräpet. Tror ni på det ?
lördag 1 januari 2011
31/12 2011
Jag vaknar och det är nyårsaftons morgon.I dag blir det fullt hus. Alla barnen kommer hem, några har med sig sina flickvänner eller pojkvänner och så kommer lilla barnbarnet också. Funderar ett varv kring matplanering och hur det var vi hade tänkt med sovplatser. Nog för att det är gott om plats men tio personer kräver ändå att man släpar upp en och annan extrasäng ur källaren.
Jag borde väl egentligen stiga upp och börja på men sängvärmen är så skön. kryper nära intill mannen som sover vid min sida. Kanske borde väcka honom men han sover så gott så jag väntar med det också. Tankarna vandrar. Nu har vi fått bo tillsammans i ett år. Eller om man ska vara noga 357 dagar. Makar mej ännu närmare, flyttar upp huvudet på hans axel och lägger handen mot hans kind. Det är klart att det har varit lite krångligt ibland. Det är inte alldeles enkelt att slå ihop två familjer med barn i olika åldrar och med olika vanor ändå kan jag inte minnas en enda dag då det inte har varit roligt. Tänker på hur bra allt har flutit på med fixandet i huset och trädgården. Hur trivsamt och lugnt det känns fast det finns att göra hela tiden. Det är väl som han brukar säga:
- Hjälps man åt så går det lätt.
Tankarna flyter vidare till barnen som troligen håller på packa in sig i bilar, tåg och bussar just nu. Vädret verkar bra så det ska nog gå fint med resorna. Nog är det ju lite trist att alla utom de två yngsta ska bo så långt borta men de trivs och verkar ha hittat rätt med sina jobb och utbildningar och det är ju huvudsaken.
Lurar lite på boken som jag trodde skulle vara klar redan för två år sedan. Den töjer sej och hittar sina egna stickspår hela tiden. Just nu tror jag att den kommer att bli tre böcker. Den första delen börjar kännas ganska klar. Jag undrar om jag ska skicka den till några förlag innan jag gör något mer. Det skulle vara kul att höra vad de säger. Om ingen vill ha den så kan jag fortsätta ändå och vill någon ha den så kan jag kanske jobba lite mindre och göra klart de andra två delarna på bara något år. Det är väl samma sak där som med reparationerna på huset. En sak i taget och ingen brådska.
Jag borde väl egentligen stiga upp och börja på men sängvärmen är så skön. kryper nära intill mannen som sover vid min sida. Kanske borde väcka honom men han sover så gott så jag väntar med det också. Tankarna vandrar. Nu har vi fått bo tillsammans i ett år. Eller om man ska vara noga 357 dagar. Makar mej ännu närmare, flyttar upp huvudet på hans axel och lägger handen mot hans kind. Det är klart att det har varit lite krångligt ibland. Det är inte alldeles enkelt att slå ihop två familjer med barn i olika åldrar och med olika vanor ändå kan jag inte minnas en enda dag då det inte har varit roligt. Tänker på hur bra allt har flutit på med fixandet i huset och trädgården. Hur trivsamt och lugnt det känns fast det finns att göra hela tiden. Det är väl som han brukar säga:
- Hjälps man åt så går det lätt.
Tankarna flyter vidare till barnen som troligen håller på packa in sig i bilar, tåg och bussar just nu. Vädret verkar bra så det ska nog gå fint med resorna. Nog är det ju lite trist att alla utom de två yngsta ska bo så långt borta men de trivs och verkar ha hittat rätt med sina jobb och utbildningar och det är ju huvudsaken.
Lurar lite på boken som jag trodde skulle vara klar redan för två år sedan. Den töjer sej och hittar sina egna stickspår hela tiden. Just nu tror jag att den kommer att bli tre böcker. Den första delen börjar kännas ganska klar. Jag undrar om jag ska skicka den till några förlag innan jag gör något mer. Det skulle vara kul att höra vad de säger. Om ingen vill ha den så kan jag fortsätta ändå och vill någon ha den så kan jag kanske jobba lite mindre och göra klart de andra två delarna på bara något år. Det är väl samma sak där som med reparationerna på huset. En sak i taget och ingen brådska.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)