Att det är det skillnad på folk, det är det. Alla är olika. Korta, långa, mörka, ljusa, grönögda, smala, glada, bittra, skåningar och storstadsbor etc, etc.
Fast det luriga är att de verkligt stora skillnderna inte syns. De gömmer sig under pannbenet. Det som är ännu lurigare är att mitt sätt att uppfatta omvärlden är så självklart för mig att jag bara antar att alla andra ser samma saker.
En av de absolut största olikheter människor kan ha är om de är ytbärgare eller djupdykare.
Ytbärgarna ser hela tillvaron rätt översiktligt. Precis som en ytbärgare som sitter i en helikopter som rör sig i hög fart, högt över ett upprört hav. De spanar över stora ytor för att försöka urskilja något. Vad de söker vet de inte förrän deras blick fastnar på något avvikande. En suddig orange fläck, något som rör sig mot strömmen eller ett ljussken. De är beredda att plocka upp ungefär vad som helst som fångar deras intresse. Vad de ska ha det till vet de inte riktigt heller. De bärgar helt enkelt det som flyter på ytan. De har lite vad som helst och vet mycket om ingenting men något om nästan allt.
Ytbärgarnas raka motsatts som människor är djupdykarna. De tar sig med stort besvär ner i de mörkaste djupen. Där lyser de omkring sig med en kraftig ficklampa. De studerar vartenda djur och vänder på varenda sten på den lilla del av havsbottnen som de kan belysa. De går inte upp till ytan förrän de vet allt om varenda detalj i just denna djuphavsgrav. Först när de verkligen vet att de vet allt kan de gå vidare.
Nu är det ju så tur att de flesta av oss har lite av båda. Vi kan både bärga på ytan och dyka i djupen eller så har vi lärt oss det under livets gång.
Men spana omkring er och se om ni kan hitta någon riktigt utpräglad djupdykare och en lika utpräglad ytbärgare och ge dem sedan ett gemensamt uppdrag av något slag så får ni garanterat vara med om en hel massa intressanta saker.
onsdag 4 maj 2011
söndag 1 maj 2011
linjär
Om man följer en linje
när den böjer av
försvinner ut
i ett ingenting
där man kan
lägga handen
till vila.
Om man följer en linje,
till exempel
under ögat,
tunnas den ut
och försvinner
vid kindbenet.
när den böjer av
försvinner ut
i ett ingenting
där man kan
lägga handen
till vila.
Om man följer en linje,
till exempel
under ögat,
tunnas den ut
och försvinner
vid kindbenet.
Storpolitik
Läser " Den röda grevinnan" där Yvonne Hirdman skriver om sin mamma. En mamma som dog alltför ung och som hon visste alltför lite om. Hon gräver som en detektiv i mammans liv. Brev, foton, några dagboksblad. Men mycket är borta. Vänner och släktingar som kunde ha berättat är också borta eller alltför gamla. Hon lägger pussel med olika överlappande skildringar. Mamman, Charlotte, föddes i ett hörn av det habsburgska väldet. I en liten stad som skulle komma att tillhöra Rumänien efter första världskriget.
Genom Charlottes levnadsöde följer man krig, revolter och omvälvningar. Gränser dras om trupper marscherar förbi och hon finns hela tiden i händelsernas centrum. Flyttar runt i ett plågat centraleuropa medan hon brottas med vanliga problem; vad ska familjen tycka om fästmannen, vad ska hon arbeta med, när ska de ha råd att gifta sej......
Just nu bor hon i Berlin. Det marscheras åter på gatorna och -30-talet ska snart börja.
Genom Charlottes levnadsöde följer man krig, revolter och omvälvningar. Gränser dras om trupper marscherar förbi och hon finns hela tiden i händelsernas centrum. Flyttar runt i ett plågat centraleuropa medan hon brottas med vanliga problem; vad ska familjen tycka om fästmannen, vad ska hon arbeta med, när ska de ha råd att gifta sej......
Just nu bor hon i Berlin. Det marscheras åter på gatorna och -30-talet ska snart börja.
lördag 30 april 2011
stafett
Det är en lång stafett med många byten. sträckorna är dessutom olika långa och vilka som ingår i de olika lagen hålls hemligt in i det sista. Klart är just nu att blåsipporna klarar sin växling till vitsipporna med glans. De springer sida vid sida och lämnar över stafettpinnen i farten. Trots det är det inte örtlaget som ligger bäst till. Löklaget har redan klarat hela första sträckan. Scillorna och småhyacinterna var oootroligt snabba i starten och har redan lämnat över till krokusarna. Narcisserna och tulpanerna har redan börjat värma upp inför nästa växling. Oklart om de tar sträcka tre tillsammans eller om en av dem väntar till sträcka fyra. Narcisserna ser definitivt piggast ut just nu och snart börjar de bekänna färg.
De blommande buskarna kommer att få problem. Tibasten har snart gjort klart hela sitt varv och ser sig förtvivlat om efter en lagkamrat. Hon orkar troligen inte ett varv till. Hon börjar redan se lite vissen ut. Hon sneglar mot syrenerna men de har inte ens fått av sig överdragsoverallerna än. Kanske äppelträdet gör ett inhopp. Det ser ut som han har löparskorna på sej. Det finns även några okända som står och trycker vid bortre kurvan. Det lag som klarar sej absolut sämst är klängväxterna som helt enkelt kom försent till starten och dessutom har en laguppställning med stora luckor. Frågan är hur de ska kunna slingra sej ifrån jumboplatsen.
Det lag som ser starkast ut här inne på arenan är örterna. Gullvivor, pioner och aklejor kantar banan och bara väntar på sin tur men lökarna är fulla av överraskingar och kan dyka upp när och var som helst och sedan ändå göra en gedigen insats.
Målgång väntas först ett par veckor efter den första frostnatten och vinner gör det lag som håller ut längst. Tävlingen kan bäst beskrivas som färgrik och fascinerande.
De blommande buskarna kommer att få problem. Tibasten har snart gjort klart hela sitt varv och ser sig förtvivlat om efter en lagkamrat. Hon orkar troligen inte ett varv till. Hon börjar redan se lite vissen ut. Hon sneglar mot syrenerna men de har inte ens fått av sig överdragsoverallerna än. Kanske äppelträdet gör ett inhopp. Det ser ut som han har löparskorna på sej. Det finns även några okända som står och trycker vid bortre kurvan. Det lag som klarar sej absolut sämst är klängväxterna som helt enkelt kom försent till starten och dessutom har en laguppställning med stora luckor. Frågan är hur de ska kunna slingra sej ifrån jumboplatsen.
Det lag som ser starkast ut här inne på arenan är örterna. Gullvivor, pioner och aklejor kantar banan och bara väntar på sin tur men lökarna är fulla av överraskingar och kan dyka upp när och var som helst och sedan ändå göra en gedigen insats.
Målgång väntas först ett par veckor efter den första frostnatten och vinner gör det lag som håller ut längst. Tävlingen kan bäst beskrivas som färgrik och fascinerande.
torsdag 28 april 2011
Gnnnn
Jag är en tolerant person. Ni tror det inte, men det är sant. Folk får gärna sätta i sig ett par kilo blåmusslor varje dag om de har lust bara de slänger skalen i soporna.
Människor i alla åldrar får gärna dricka öl och cider precis var de vill för mej om de bara låter bli att slänga flaskorna och burkarna i diken och på trottoarer och gångstigar.
De personer som tycker att de behöver piller av olika slag för att orka med dagens id får gärna för min del knapra i sej dessa på vägen till jobbet om de bara tar den tomma pillerkartan med sig. Detsamma gäller för godis och cigaretter.
Nog är det väl alldeles förbannat hur det ser ut runtomkring våra gator och vägar. Skärpning slynglar !
Människor i alla åldrar får gärna dricka öl och cider precis var de vill för mej om de bara låter bli att slänga flaskorna och burkarna i diken och på trottoarer och gångstigar.
De personer som tycker att de behöver piller av olika slag för att orka med dagens id får gärna för min del knapra i sej dessa på vägen till jobbet om de bara tar den tomma pillerkartan med sig. Detsamma gäller för godis och cigaretter.
Nog är det väl alldeles förbannat hur det ser ut runtomkring våra gator och vägar. Skärpning slynglar !
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)