Nyss satt vi här och åt påskmiddag tillsammans. Det var trevligt och lite stökigt och kladdigt. Maten gick ner fast jag troligen hade glömt nån ingrediens till den där kycklingrätten. Ungdomarna som skulle ut och fröjda senare på kvällen var rätt uppspelta och lilla E och lilla barnbarnet rycktes med av stämingen och hoppade runt värre än vanligt.
Jag såg mej omkring på hela tillställningen och tänkte:
- Här är mina mäniskor.På olika sätt har vi av slump och val och släktband vävts in i varandras liv.
Tänkte på hur tacksam jag är över det.
lördag 3 april 2010
tisdag 30 mars 2010
Sagan om prinsessan som räddade pojken.
Det var en gång en prinsessa som låg i sin säng och sov. Plötsligt satte hon sig upp och var alldeles vaken. Hon hade drömt en sån otäck dröm. Det var tre elaka häxor som hade tagit hennes pojke och låst in honom i gråa berget i stora skogen.
Prinsessan steg genast upp och klädde på sig. Hon packade några smörgåsar i sin ryggsäck och tog på sig sina stövlar sedan gick hon ut i den mörka natten. Den här prinsessan var nämligen varken rädd för mörker eller häxor.
Prinsessan gick in i den stora,mörka skogen. Knappt hade hon kommit in bland granarna förrän hon hörde nåt som susade i luften. Det var en häxa som kom flygande på sin kvast. Prinsessan gömde sig snabbt under en gran.
- Haha, sade häxan,nu ska jag skynda mig hem och koka en jättebra trolldryck och sen ska pojken få dricka den. Sen säger det bara poff och så vill han gifta sej med mej, den vackra häxan Urtikaria. Då får mina dumma systrar se sig om efter en annan friare.
Sedan skrattade häxan sitt elaka häxskratt och försvann bort mot gråa berget. Prinsessan gick vidare. Efter en stund hörde hon nåt som susade i luften. Det var en annan häxa som kom flygande på sin kvast. Prinsessan gömde sig snabbt under en gran.
- Haha, sade häxan,nu ska jag skynda mig hem och koka en jättebra trolldryck och sen ska pojken få dricka den. Sen säger det bara tjoff och så vill han gifta sej med mej, den vackra häxan Melanomia.Sedan får mina fula systrar se sig om efter en annan friare.
Och så skrattade häxan ännu elakare än den förra och susade vidare genom luften.
Fy, såna otäckingar , tänkte prinsessan medan hon gick vidare mot gråa berget. Än en gång hörde hon nåt som susade i luften. Det var den tredje häxan som kom flygande på sin kvast. Prinsessan gömde sig snabbt under en gran.
- Haha, sade häxan,nu ska jag skynda mig hem och koka en jättebra trolldryck och sen ska pojken få dricka den. Sen säger det bara ploff och så vill han gifta sej med mej, den vackra häxan gastritia. Och sedan kan mina korkade systrar se sig om efter en annan friare.
Och så skrattade häxan ännu elakare än de två förra och susade vidare genom luften mot gråa berget.
Prinsessan följde efter så fort hon någonsin kunde och precis när solen gick upp över trädtopparna kom hon fram till gråa berget. Hon gick ett varv runt berget och letade efter ingången men den var stängd och låst. Sedan började hon klättra runt på berget för att se om hon skulle kunna komma in någon annan stans men berget var helt stängt. Solen stod redan högt på himlen och prinsessan hade blivit både trött och hungrig av allt vandrande och klättrande. Hon satte sig i en bergsskreva bredvid en liten rosenbuske och skulle äta sina smörgåsar. Då fick hon höra någon som sjöng. Detlät som någon sjöng långt nere i jorden under henne. Hon tyckte att hon kände igen rösten. Hon tittade bakom rosenbusken och där fanns det en spricka i berget. Hon satte munnen mot sprickan och ropade:
- Är det du pojke ?
- Jajjamensan. Är det du prinsessan ?
- Ja, det är det. Jag har kommit för att rädda dej. Vänta lite. jag ska bara ställa till lite bråk.
Prinsessan hoppade upp. Nu kände hon sig pigg och glad igen. Nu for hon runt och letade efter sprickor i berget. Efter ett tag hittade hon en stor spricka i berget bakom en annan rosenbuske. Prinsessan lade sig på magen och kikade ner i sprickan. Där stog en av de fula häxorna och rörde i en stor gryta med trolldryck.
- Urtikaria, viskade prinsessan, vet du att dina systrar också tänker ge pojken en trolldryck.Vet du att deras trolldryck redan är klar och de håller på att ge pojken den just nu. Häxanblev alldeles grön i ansiktet av ilska och skrek:
- Det var det värsta. Det ska jag nog sätta P för. Och så sprang hon ut genom dörren. Prinsessan letade kvickt upp en annan spricka i berget. Där innanför stod den fula häxan Melanomia och rörde i en gryta med trolldryck.
-Melanomia, viskade prinsessan, vet du att dina systrar just nu är hos pojken och matar honom med trolldryck.
- Vilka satmaror, det ska jag nog sätta stopp för, skrek häxan Melanomia och rusade ut genom dörren.
Prinsessan skrattade tyst för sig själv och letade reda på ett annat hål i berget. Där innanför stog häxana Gastritia och rörde i en stor gryta med trolldryck.
- Gastritia, viskade prinsessan, vet du att dina systrar håller på att ge pojken trolldryck precis nu.
- Vilka elaka häxor,det ska jag nog sätta stopp för. Skrek häxan och rusade ut genom dörren.
Prinsessan väntade en stund och sedan hörde hon hur det började braka och skrika och smälla lite längre in i berget. Prinsessan gick tillbaka till den första sprickan som gick ner till den kammare i berget där pojken var inlåst. Häxorna var där och de slogs med varandra så att dammet rök. De var så arga att de hade glömt att låsa dörren. Prinsessan böjde sig fram och skrek rakt ner i sprickan:
- Haha, pojken tänker inte gifta sej med någon av er för han tänker gifta sig med mig.
Då häxorna hörde det slutade de genast slåss med varandra. De sprang raka spåret fram till stora porten i gråa berget och låste upp den. De sprang ut för att leta reda på den som hade ropat men prinsessan hade bara gått runt berget så när häxorna gick ut smög hon in från andra hållet. Innanför porten mötte hon pojken. De tog häxornas kvastar och skyndade sig att flyga hem till pappa kungen. När de kom hem blev alla i den lilla staden så glada att de ställde till en stor fest. Prinsessan och pojken dansade och åt tårta hela natten fram på morgonsidan gifte de sig och levde lyckliga i alla sina dagar.
Prinsessan steg genast upp och klädde på sig. Hon packade några smörgåsar i sin ryggsäck och tog på sig sina stövlar sedan gick hon ut i den mörka natten. Den här prinsessan var nämligen varken rädd för mörker eller häxor.
Prinsessan gick in i den stora,mörka skogen. Knappt hade hon kommit in bland granarna förrän hon hörde nåt som susade i luften. Det var en häxa som kom flygande på sin kvast. Prinsessan gömde sig snabbt under en gran.
- Haha, sade häxan,nu ska jag skynda mig hem och koka en jättebra trolldryck och sen ska pojken få dricka den. Sen säger det bara poff och så vill han gifta sej med mej, den vackra häxan Urtikaria. Då får mina dumma systrar se sig om efter en annan friare.
Sedan skrattade häxan sitt elaka häxskratt och försvann bort mot gråa berget. Prinsessan gick vidare. Efter en stund hörde hon nåt som susade i luften. Det var en annan häxa som kom flygande på sin kvast. Prinsessan gömde sig snabbt under en gran.
- Haha, sade häxan,nu ska jag skynda mig hem och koka en jättebra trolldryck och sen ska pojken få dricka den. Sen säger det bara tjoff och så vill han gifta sej med mej, den vackra häxan Melanomia.Sedan får mina fula systrar se sig om efter en annan friare.
Och så skrattade häxan ännu elakare än den förra och susade vidare genom luften.
Fy, såna otäckingar , tänkte prinsessan medan hon gick vidare mot gråa berget. Än en gång hörde hon nåt som susade i luften. Det var den tredje häxan som kom flygande på sin kvast. Prinsessan gömde sig snabbt under en gran.
- Haha, sade häxan,nu ska jag skynda mig hem och koka en jättebra trolldryck och sen ska pojken få dricka den. Sen säger det bara ploff och så vill han gifta sej med mej, den vackra häxan gastritia. Och sedan kan mina korkade systrar se sig om efter en annan friare.
Och så skrattade häxan ännu elakare än de två förra och susade vidare genom luften mot gråa berget.
Prinsessan följde efter så fort hon någonsin kunde och precis när solen gick upp över trädtopparna kom hon fram till gråa berget. Hon gick ett varv runt berget och letade efter ingången men den var stängd och låst. Sedan började hon klättra runt på berget för att se om hon skulle kunna komma in någon annan stans men berget var helt stängt. Solen stod redan högt på himlen och prinsessan hade blivit både trött och hungrig av allt vandrande och klättrande. Hon satte sig i en bergsskreva bredvid en liten rosenbuske och skulle äta sina smörgåsar. Då fick hon höra någon som sjöng. Detlät som någon sjöng långt nere i jorden under henne. Hon tyckte att hon kände igen rösten. Hon tittade bakom rosenbusken och där fanns det en spricka i berget. Hon satte munnen mot sprickan och ropade:
- Är det du pojke ?
- Jajjamensan. Är det du prinsessan ?
- Ja, det är det. Jag har kommit för att rädda dej. Vänta lite. jag ska bara ställa till lite bråk.
Prinsessan hoppade upp. Nu kände hon sig pigg och glad igen. Nu for hon runt och letade efter sprickor i berget. Efter ett tag hittade hon en stor spricka i berget bakom en annan rosenbuske. Prinsessan lade sig på magen och kikade ner i sprickan. Där stog en av de fula häxorna och rörde i en stor gryta med trolldryck.
- Urtikaria, viskade prinsessan, vet du att dina systrar också tänker ge pojken en trolldryck.Vet du att deras trolldryck redan är klar och de håller på att ge pojken den just nu. Häxanblev alldeles grön i ansiktet av ilska och skrek:
- Det var det värsta. Det ska jag nog sätta P för. Och så sprang hon ut genom dörren. Prinsessan letade kvickt upp en annan spricka i berget. Där innanför stod den fula häxan Melanomia och rörde i en gryta med trolldryck.
-Melanomia, viskade prinsessan, vet du att dina systrar just nu är hos pojken och matar honom med trolldryck.
- Vilka satmaror, det ska jag nog sätta stopp för, skrek häxan Melanomia och rusade ut genom dörren.
Prinsessan skrattade tyst för sig själv och letade reda på ett annat hål i berget. Där innanför stog häxana Gastritia och rörde i en stor gryta med trolldryck.
- Gastritia, viskade prinsessan, vet du att dina systrar håller på att ge pojken trolldryck precis nu.
- Vilka elaka häxor,det ska jag nog sätta stopp för. Skrek häxan och rusade ut genom dörren.
Prinsessan väntade en stund och sedan hörde hon hur det började braka och skrika och smälla lite längre in i berget. Prinsessan gick tillbaka till den första sprickan som gick ner till den kammare i berget där pojken var inlåst. Häxorna var där och de slogs med varandra så att dammet rök. De var så arga att de hade glömt att låsa dörren. Prinsessan böjde sig fram och skrek rakt ner i sprickan:
- Haha, pojken tänker inte gifta sej med någon av er för han tänker gifta sig med mig.
Då häxorna hörde det slutade de genast slåss med varandra. De sprang raka spåret fram till stora porten i gråa berget och låste upp den. De sprang ut för att leta reda på den som hade ropat men prinsessan hade bara gått runt berget så när häxorna gick ut smög hon in från andra hållet. Innanför porten mötte hon pojken. De tog häxornas kvastar och skyndade sig att flyga hem till pappa kungen. När de kom hem blev alla i den lilla staden så glada att de ställde till en stor fest. Prinsessan och pojken dansade och åt tårta hela natten fram på morgonsidan gifte de sig och levde lyckliga i alla sina dagar.
måndag 29 mars 2010
Liten E är sjuk. Eller egentligen inte direkt jättesjuk men snuvig så till den milda grad att det inte känns vettigt att skicka henne till dagis.När jag väl har konfliktat färdigt med mej själv så känns ju beslutet enkelt och självklart. Naturligtvis ska genomförkylda treåringar få några dagar hemma och kurera sig.Lugnet sänker sig sakta och vi ägnar oss åt att berätta sagor om streckgubbar medan jag tänker på hur jag har gjort med både mina egna och barnets förkylningar de senaste månaderna:
Så snuvig är hon ju inte, tänker jag när hon börjar hosta. Ringer pappan. Han kan ta tre timmar på eftermiddan. Tar med henne på jobbet. Skickar iväg henne med pappan till lunch. Skyndar mej hem med rättningen i väskan. Den lyckas jag inte göra eftersom ungen är hängig trött och jättegnällig hela kvällen. Efter en vecka av stress och pusslande med tider och platser är lilla E:s förkylning lite bättre och hon kan lämnas på dagis. Då är jag totalförkyld och allt jobb är halvgjort om ens det. Frågan är varför man gör på det viset. Jag vet ju att hälsan är viktigast. Jag vet också att jag inte är oumbärlig på jobbet. Och ändå håller jag på så där ganska ofta.
Visst finns det anledningar. Att planera så att nån annan tar mina lektioner är rätt jobbigt och tar tid. Mina kollegor som redan har mer än fullt upp åker på att göra mitt jobb också. Ofta är det dessutom fler i personalen borta och sjuka i förkylningstider.
Fast jag undrar om det är hela anledningen. Kanske är det så att stress är ett självspelande piano. När man är hårt uppe i varv så kör man på med det man hade planerat eftersom man inte klarar av att ändra sin planering även om det dyker upp saker som säger att man borde.
Så snuvig är hon ju inte, tänker jag när hon börjar hosta. Ringer pappan. Han kan ta tre timmar på eftermiddan. Tar med henne på jobbet. Skickar iväg henne med pappan till lunch. Skyndar mej hem med rättningen i väskan. Den lyckas jag inte göra eftersom ungen är hängig trött och jättegnällig hela kvällen. Efter en vecka av stress och pusslande med tider och platser är lilla E:s förkylning lite bättre och hon kan lämnas på dagis. Då är jag totalförkyld och allt jobb är halvgjort om ens det. Frågan är varför man gör på det viset. Jag vet ju att hälsan är viktigast. Jag vet också att jag inte är oumbärlig på jobbet. Och ändå håller jag på så där ganska ofta.
Visst finns det anledningar. Att planera så att nån annan tar mina lektioner är rätt jobbigt och tar tid. Mina kollegor som redan har mer än fullt upp åker på att göra mitt jobb också. Ofta är det dessutom fler i personalen borta och sjuka i förkylningstider.
Fast jag undrar om det är hela anledningen. Kanske är det så att stress är ett självspelande piano. När man är hårt uppe i varv så kör man på med det man hade planerat eftersom man inte klarar av att ändra sin planering även om det dyker upp saker som säger att man borde.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)