Har hus en själ. Kanske, kanske inte. Klart är att en del hus trivs man ögonblickligen med.Det splar ingen roll hur slitna de är. Andra lär man sig älska med tiden och en del lyckas man aldrig förlika sig med hur bra de än är
Nu håller jag på att lära känna ett hus. Det är ett sånt som har tagit tid på sej. Det var inte alls någon kärlek vid första ögonkastet. Nej, huset verkade vid första påseendet ganska stramt och stelt. Rätt stiligt i och för sig men inte särskilt lätt att få kontakt med.
Det här husets själ är en äldre dam. Lång och lite knotig och det syns att hon har varit verkligt stilfull som ung. Hon verkar ganska sträng. En sån som är igång och sysslar med något hela tiden utan att någonsin verka som hon skyndar sig. Ordning och reda och mat på bestämda tider. En sån som bjuder på enkel vällagad husmanskost men aldrig någon efterrätt. Man ser henne sällan le. Hon är plikttrogen och gillar inte flams. När man lär känna henne lite närmare upptäcker man att det glittrar av en kärv och lite underlig humor strax under ytan och att det bakom hennes strikta och kantiga uppförande finns mycket vänlighet och värme.
Om hus har en själ vet jag väl inte. Men personlighet har de definitivt.
onsdag 5 januari 2011
måndag 3 januari 2011
Skräp
Varför sparar man skräp. Eller rättare sagt:
- Varför sparar jag skräp ?
Jag har levt i 46 år. Jag vet att det som inte är något att ha idag troligen inte är något att ha i morgon heller. Varför då bära det ner i källaren och lagra det i stora högar. Här har jag bara bott och lagrat saker i två år. Dessutom tycker jag att jag har varit och tömt ett par skräplass under tiden. Men gissa vad som fanns i min källare:
Pajade paraplyer
Tråkiga tidningar
Dysfunktionella elapparater
Urtvättade t- shirts
Enstaka skor
Sladdar till apparater som för länge sedan kastats bort
Sprucket porslin
Plastlådor utan lock
Lock utan lådor
Bruksanvisningar och garantipapper till sånt som inte längre finns
förbrukade fotbollsskor
filmer i fel format
Kortslutna lampor
Och så trasiga leksaker förstås.
Här kommer ett heligt löfte. På nästa ställe ska jag faktiskt och ögonblickligen slänga bort skräpet. Tror ni på det ?
- Varför sparar jag skräp ?
Jag har levt i 46 år. Jag vet att det som inte är något att ha idag troligen inte är något att ha i morgon heller. Varför då bära det ner i källaren och lagra det i stora högar. Här har jag bara bott och lagrat saker i två år. Dessutom tycker jag att jag har varit och tömt ett par skräplass under tiden. Men gissa vad som fanns i min källare:
Pajade paraplyer
Tråkiga tidningar
Dysfunktionella elapparater
Urtvättade t- shirts
Enstaka skor
Sladdar till apparater som för länge sedan kastats bort
Sprucket porslin
Plastlådor utan lock
Lock utan lådor
Bruksanvisningar och garantipapper till sånt som inte längre finns
förbrukade fotbollsskor
filmer i fel format
Kortslutna lampor
Och så trasiga leksaker förstås.
Här kommer ett heligt löfte. På nästa ställe ska jag faktiskt och ögonblickligen slänga bort skräpet. Tror ni på det ?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)