Förr i tiden hade man finkläder. Ja, iallafall jag. Sånt man bara fick ta på sej vid vissa speciella tillfällen. De hängde i garderoben i väntan på att det skulle bli jul eller midsommar eller födelsedag. Det gick an att sträcka in armen där i mörkret och känna på det fina materialet och titta på färgerna. Tänka lite på hur härligt det skulle kännas att ta på sej de där fina kläderna.Men använda dem fick man inte. De kunde ju bli förstörda. Ibland hände det att den där dagen då finkläderna skulle på var så långt borta att när den väl kom var kläderna för små. Ett annat problem var att man var så ovan vid att använda dem att de skavde och kändes obekväma och allmänt fel.
Numera är det inte så vanligt att vi behandlar kläder på det viset. De flesta tar nog på sej det de känner för. Men hur gör vi med ord ?
De största och vackraste orden sparar vi på. Vi nöter inte på dem till vardags. Nån gång längst inne i mörkret står vi och känner på ord om kärlek och längtan, sorg och ensamhet, hopp och förtvivlan. Sedan stänger vi dörren för att inte nöta ut dem. Kanske tar vi fram dem till nån begravning.
fredag 27 november 2009
tisdag 24 november 2009
En helt annan historia
De tre små säkerhetsexperterna
Det var en gång tre små säkerhetsexperter som bodde i en stor stad långt, långt borta. De tre hade nyss fått ansvaret för säkerheten på var sin stor bank. När de lämnade säkerhetsexpertskolan för att börja med bankjobben förmanade deras snälla lärare dem:
”Tänk på säkerheten annars kommer den stora stygga ryska maffian och rånar bankerna på alla pengarna”.
”Ja, ja vi ska” Trallade de tre små säkerhetsexperterna och gav sej glatt ut i storstadsnatten.
Den första lilla säkerhetsexperten han ville göra undan sitt arbete så snart som möjligt så han skulle kunna ägna sej på heltid åt att spela internetpoker.
”Det är väl inte så noga” tänkte han och köpte in säkerhetsutrustningen till banken av några killar med stora tatueringar som stod och hängde nere vid gathörnet. Sedan lejde han in några pojkar från en närbelägen ungdomsvårdsskola för att sköta monteringen. De sprang runt i banken hela natten och drog kablar kors och tvärs. Sen var det färdigt.
” Bra” tänkte säkerhetsexperten. ”Nu kan jag sitta i mitt fina tjänsterum och spela poker medan jag håller ett öga på monitorn”
Den andre lille säkerhetsexperten tänkte ett tag på säkerheten men tyckte det verkade så jobbigt att jämföra olika larmanordningar att han helt enkelt köpte det billigaste som fanns på Rusta. Han ville bli snabbt klar med sitt arbete så att han skulle få tid att sitta och spela Guitar Hero med sej själv. Han kopplade snabbt ihop hela larmet och satte det i bankvalvet. Sedan gick han in på sitt fina tjänsterum och började spela.
Den tredje lille säkerhetsexperten var mycket ordentlig och samvetsgrann. Han läste alla konsumentverkets tester av olika larmsystem och valde sedan det allra bästa. Han installerade det ordentligt. Dessutom patrullerade han runt i banklokalerna både natt och dag för att se till att inget skulle kunna hända. Hela tiden tänkte han på att bankens pengar måste vara säkra för den stora stygga ryska maffian.
Ute på gatorna i den stora staden sålde ungdomarna från ungdomsvårddskolan snart alla larmkoderna till några svartmuskiga typer som bröt på något slaviskt språk. Dessa gick genast och gav dem till den stora stygga ryska maffian. Medan den lille säkerhetsexperten satt och förlorade sitt löneförskott på poker smög den stora stygga ryska maffian in och tog alla bankens pengar. När det hela upptäcktes nästa morgon var den lille säkerhetsexperten mycket, mycket olycklig. Ja, han var i själva verket så olycklig att hans chefer fann det för gott att ge honom ett halvårs vistelse på ett hem för grava spelmissbrukare.
Den stora stygga ryska maffian hade redan börjat undersöka bank nummer två. De upptäckte snart vilken typ av larm som fanns och hur de skulle ta sej förbi det. De klippte några ledningar och gick in och bar ut alla pengarna medan den lille säkerhetsexperten flög runt i sitt tjänsterum och spelade luftgitarr som en besatt. När stölden upptäcktes nästa morgon blev den lille säkerhetsexperten mycket, mycket olycklig. Han blev så olycklig att några TV- journalister som var där tyckte han såg intressant ut och gjorde en lång intervju med honom som sedan sändes i TV4:s morgonprogram. Den lille säkerhetsexperten berättade om sina rockstjärnedrömmar på ett så rörande sätt att han blev tittarfavorit och fick spela in en julskiva hos Bert Karlsson i Skara.
Men den tredje lille säkerhetsexperten gick där ständigt och patrullerade sin bank. Han bytte larmkoderna efter ett oregelbundet mönster så ingen skurk kunde ta reda på dem. Och han kände sej mycket nöjd. Men nere på gatan strök den stora stygga ryska maffian omkring och blev allt hungrigare. Till slut kunde den inte längre låta bli. Den bara måste råna en bank till. Den prövade att köpa larmkoderna men det gick inte. Den prövade att kringå larmet men det gick inte heller. Till slut halade den stora starka ryska maffian fram sina kalashnikovs och sköt den lille säkerhetsexperten och sedan sprängde de bankvalvet. Den lille säkerhetsexperten låg badande i sitt blod på golvet och såg den stora stygga ryska maffian bära bort alla pengarna.
- Det här ska ju inte hända Jag har ju gjort allting rätt, tänkte den lille säkerhetsexperten medan han sakta förblödde och dog.
Det var en gång tre små säkerhetsexperter som bodde i en stor stad långt, långt borta. De tre hade nyss fått ansvaret för säkerheten på var sin stor bank. När de lämnade säkerhetsexpertskolan för att börja med bankjobben förmanade deras snälla lärare dem:
”Tänk på säkerheten annars kommer den stora stygga ryska maffian och rånar bankerna på alla pengarna”.
”Ja, ja vi ska” Trallade de tre små säkerhetsexperterna och gav sej glatt ut i storstadsnatten.
Den första lilla säkerhetsexperten han ville göra undan sitt arbete så snart som möjligt så han skulle kunna ägna sej på heltid åt att spela internetpoker.
”Det är väl inte så noga” tänkte han och köpte in säkerhetsutrustningen till banken av några killar med stora tatueringar som stod och hängde nere vid gathörnet. Sedan lejde han in några pojkar från en närbelägen ungdomsvårdsskola för att sköta monteringen. De sprang runt i banken hela natten och drog kablar kors och tvärs. Sen var det färdigt.
” Bra” tänkte säkerhetsexperten. ”Nu kan jag sitta i mitt fina tjänsterum och spela poker medan jag håller ett öga på monitorn”
Den andre lille säkerhetsexperten tänkte ett tag på säkerheten men tyckte det verkade så jobbigt att jämföra olika larmanordningar att han helt enkelt köpte det billigaste som fanns på Rusta. Han ville bli snabbt klar med sitt arbete så att han skulle få tid att sitta och spela Guitar Hero med sej själv. Han kopplade snabbt ihop hela larmet och satte det i bankvalvet. Sedan gick han in på sitt fina tjänsterum och började spela.
Den tredje lille säkerhetsexperten var mycket ordentlig och samvetsgrann. Han läste alla konsumentverkets tester av olika larmsystem och valde sedan det allra bästa. Han installerade det ordentligt. Dessutom patrullerade han runt i banklokalerna både natt och dag för att se till att inget skulle kunna hända. Hela tiden tänkte han på att bankens pengar måste vara säkra för den stora stygga ryska maffian.
Ute på gatorna i den stora staden sålde ungdomarna från ungdomsvårddskolan snart alla larmkoderna till några svartmuskiga typer som bröt på något slaviskt språk. Dessa gick genast och gav dem till den stora stygga ryska maffian. Medan den lille säkerhetsexperten satt och förlorade sitt löneförskott på poker smög den stora stygga ryska maffian in och tog alla bankens pengar. När det hela upptäcktes nästa morgon var den lille säkerhetsexperten mycket, mycket olycklig. Ja, han var i själva verket så olycklig att hans chefer fann det för gott att ge honom ett halvårs vistelse på ett hem för grava spelmissbrukare.
Den stora stygga ryska maffian hade redan börjat undersöka bank nummer två. De upptäckte snart vilken typ av larm som fanns och hur de skulle ta sej förbi det. De klippte några ledningar och gick in och bar ut alla pengarna medan den lille säkerhetsexperten flög runt i sitt tjänsterum och spelade luftgitarr som en besatt. När stölden upptäcktes nästa morgon blev den lille säkerhetsexperten mycket, mycket olycklig. Han blev så olycklig att några TV- journalister som var där tyckte han såg intressant ut och gjorde en lång intervju med honom som sedan sändes i TV4:s morgonprogram. Den lille säkerhetsexperten berättade om sina rockstjärnedrömmar på ett så rörande sätt att han blev tittarfavorit och fick spela in en julskiva hos Bert Karlsson i Skara.
Men den tredje lille säkerhetsexperten gick där ständigt och patrullerade sin bank. Han bytte larmkoderna efter ett oregelbundet mönster så ingen skurk kunde ta reda på dem. Och han kände sej mycket nöjd. Men nere på gatan strök den stora stygga ryska maffian omkring och blev allt hungrigare. Till slut kunde den inte längre låta bli. Den bara måste råna en bank till. Den prövade att köpa larmkoderna men det gick inte. Den prövade att kringå larmet men det gick inte heller. Till slut halade den stora starka ryska maffian fram sina kalashnikovs och sköt den lille säkerhetsexperten och sedan sprängde de bankvalvet. Den lille säkerhetsexperten låg badande i sitt blod på golvet och såg den stora stygga ryska maffian bära bort alla pengarna.
- Det här ska ju inte hända Jag har ju gjort allting rätt, tänkte den lille säkerhetsexperten medan han sakta förblödde och dog.
söndag 22 november 2009
Avsnitt tjugoett
Nästa morgon blåste ljumma vindar och hela stäppen lyste grön under solen. Hästarna och fåren gick långt ifrån människornas läger och betade. Jakarna idisslade i solen och tiotusen svalor flög högt uppe i det blå.
Jag satt i gräset utanför geeren och sjöng för min docka som Gulun hade snott ihop åt mej av två tygtrasor. Efter ett tag hörde jag någon som hostade. Det rosslade och pep.Det kom från baksidan av våran ljusgrå geer.Ljudet lät otäckt och jag blev så rädd att jag började gråta. Gulun kom ut för att se till mej och hon gick genast vidare för att söka efter den som hostade. När hon kom tillbaka bar hon en pojke i sin famn. Han var lång och stor, tyckte jag men fruktansvärt mager och alldeles grå i skinnet. Han andades konstigt och tungt. När han hostade skakade hela hans kropp. Gulun satte ner pojken och gick in efter den stora jakfällen.
Nu var det pojkens tur att ligga på fällen ute i den friska luften. Han fick te med extra mycket jaksmör i av Gulun. Men han orkade nästan inte ens smaka på det.Hela tiden stirrade han på mej. Det var något konstigt med hans ögon.
Efter en stund la han sej ner och blundade i solen. Gulun satt och såg på hans bröstkorg och lyssnade på hans tunga andhämtning. Sakta skakade hon på huvudet.
-Jag visste att hon skulle klara sej, viskade pojken, jag ville bara se henne. Nu när hon är frisk. Jag visste det....
Sedan kom ett fruktansvärt hostanfall och Gulun höll om honom och strök honom sakta över ryggen. Ryggraden syntes genom hans skinnkolt.
Solen gick sakta över himlen och började sänka sej i väster och pojken låg i Guluns famn och kämpade för varje andetag. Det lät som det gjorde ont att andas. Så helt plötsligt blev allt lungt. Andetagen blev så små och ytliga att de knappt märktes längre. Gulun böjde huvudet bakåt och såg upp på himlen och hennes starka, klara röst började sjunga.
Gå inte din väg
stanna här hos oss.
Dina bröder och systrar
behöver din styrka och ditt mod.
Dina ofödda barn behöver sin far.
Du har tusen soliga dagar kvar
Vi behöver din smidighet och snabbhet
i jakten över stäppen.
Vi behöver din klokhet
när vi lägger råd.
Alla ni fågeldemoner
med vassa näbbar
ni får hacka efter
någon annans ögon
och riva med klorna
i ett annat hjärta
Vår vän stannar här
hos oss.
Gulun sjöng så högt och starkt att alla Människorna kom ut och tittade. Hon sjöng som om hon försöökte skrämma bort en farlig fiende med sin sång.Jag såg hennes vilja ligga som ett band av ljus kring henne och pojken. När hon sjöng om fågeldemonerna skymdes solen plötsligt av vingar. Svarta fåglar samlades på taken till geerena runt omkring. En del hoppade på marken fram mot gulun och pojken. De tittade på dem med sina runda,rovlystna ögonDe satt där och bara väntade på att få hugga sina gula näbbar i kött. De ville riva och slita och hacka. Jag ville skydda mina ögon för jag visste att de skulle försöka hacka mej i ögonen men jag var så rädd att jag inte kunde lyfta händerna. Jag ville ropa på Gulun så att hon skulle rädda mej. Varför skulle hon bry sig om en främmande pojke.
-Hjälp mej istället, ville jag ropa. Men jag kunde inte.
Guluns sång gick snabbare och ljöd högre för varje gång hon tog om den. Bandet av ljus sken allt klarare.Det flöt ut och blev större Jag flyttade mej sakta in i ljuskretsen. Gulun hade hört min tanke. Jag var inte ensam.
Jag satt i gräset utanför geeren och sjöng för min docka som Gulun hade snott ihop åt mej av två tygtrasor. Efter ett tag hörde jag någon som hostade. Det rosslade och pep.Det kom från baksidan av våran ljusgrå geer.Ljudet lät otäckt och jag blev så rädd att jag började gråta. Gulun kom ut för att se till mej och hon gick genast vidare för att söka efter den som hostade. När hon kom tillbaka bar hon en pojke i sin famn. Han var lång och stor, tyckte jag men fruktansvärt mager och alldeles grå i skinnet. Han andades konstigt och tungt. När han hostade skakade hela hans kropp. Gulun satte ner pojken och gick in efter den stora jakfällen.
Nu var det pojkens tur att ligga på fällen ute i den friska luften. Han fick te med extra mycket jaksmör i av Gulun. Men han orkade nästan inte ens smaka på det.Hela tiden stirrade han på mej. Det var något konstigt med hans ögon.
Efter en stund la han sej ner och blundade i solen. Gulun satt och såg på hans bröstkorg och lyssnade på hans tunga andhämtning. Sakta skakade hon på huvudet.
-Jag visste att hon skulle klara sej, viskade pojken, jag ville bara se henne. Nu när hon är frisk. Jag visste det....
Sedan kom ett fruktansvärt hostanfall och Gulun höll om honom och strök honom sakta över ryggen. Ryggraden syntes genom hans skinnkolt.
Solen gick sakta över himlen och började sänka sej i väster och pojken låg i Guluns famn och kämpade för varje andetag. Det lät som det gjorde ont att andas. Så helt plötsligt blev allt lungt. Andetagen blev så små och ytliga att de knappt märktes längre. Gulun böjde huvudet bakåt och såg upp på himlen och hennes starka, klara röst började sjunga.
Gå inte din väg
stanna här hos oss.
Dina bröder och systrar
behöver din styrka och ditt mod.
Dina ofödda barn behöver sin far.
Du har tusen soliga dagar kvar
Vi behöver din smidighet och snabbhet
i jakten över stäppen.
Vi behöver din klokhet
när vi lägger råd.
Alla ni fågeldemoner
med vassa näbbar
ni får hacka efter
någon annans ögon
och riva med klorna
i ett annat hjärta
Vår vän stannar här
hos oss.
Gulun sjöng så högt och starkt att alla Människorna kom ut och tittade. Hon sjöng som om hon försöökte skrämma bort en farlig fiende med sin sång.Jag såg hennes vilja ligga som ett band av ljus kring henne och pojken. När hon sjöng om fågeldemonerna skymdes solen plötsligt av vingar. Svarta fåglar samlades på taken till geerena runt omkring. En del hoppade på marken fram mot gulun och pojken. De tittade på dem med sina runda,rovlystna ögonDe satt där och bara väntade på att få hugga sina gula näbbar i kött. De ville riva och slita och hacka. Jag ville skydda mina ögon för jag visste att de skulle försöka hacka mej i ögonen men jag var så rädd att jag inte kunde lyfta händerna. Jag ville ropa på Gulun så att hon skulle rädda mej. Varför skulle hon bry sig om en främmande pojke.
-Hjälp mej istället, ville jag ropa. Men jag kunde inte.
Guluns sång gick snabbare och ljöd högre för varje gång hon tog om den. Bandet av ljus sken allt klarare.Det flöt ut och blev större Jag flyttade mej sakta in i ljuskretsen. Gulun hade hört min tanke. Jag var inte ensam.
And the winner is...
Nu ska här delas ut utmärkelser. Först och främst till Lotta och hennes tapetorkester för att den är är välskriven, rolig, engagerad, dedikerad och snyggt illustrerad. Ett måste i bloggosfären helt enkelt.
Sedan ska Susanne förstås ha en. Den får hon för att hon är en sån bra kompis och för att hon så generöst delar med sej av sina tankar och känslor i sin blogg. Tyvärr blev hon tvungen att lösenordsskydda bloggen eftersom en del människor inte kan hantera öppenhet. Det är ganska sorgligt att sånt är nödvändigt.
Sanna får den tredje utmärkelsen för att hon är en sån gullig tjej och skriver så kul.
Så här kommer den november månads blogg award. Känn er hedrade!
http://elakochkonstig.blogg.se/
http://blackbeauties.webblogg.se/
http://tapetorkestern.blogg.se/tapetorkestersemester
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)