Usch

Nu drar det i navelsträngen igen. Det är ganska plågsamt faktiskt. Tänker ni inte stå ut med det ska ni inte skaffa barn överhuvudtaget.

De rackarna ger sig iväg förstår ni. Först lägger man ner en massa energi på att fostra sina ungar till självständiga varelser. Man försöker att ge dem en känsla av att världen är stor och vacker och full av möjligheter. Man uppmuntrar dem att våga. Man lägger ner massor av tid på att visa dem att det finns en värld utanför det lilla trygga sammanhang där de är uppväxta.

Och vad gör de sedan, när man har gjort sej allt detta besvär med dem. Jo, de ger sej iväg, förstår ni. Bara pjoff, borta! Katrineholm, Nordnorge, Singapore, Oslo... Överallt men inte här finns mina små. Det drar och sliter så förfärligt i navelsträngen.
- Vad gör de ? Uppför de sej som folk ? Vad har de för kompisar egentligen ? Äter de ordentligt ? Har de vett att klä på sej när det är kallt ? Känner de sej verkligen inte ensamma och ledsna utan mamma ?
Frågar jag så blir de bara irriterade och sura och tycker att jag är fånig

De klarar sej alldeles utmärkt.
Jäkla ungar !

Frågor som du inte alls behöver kunna svara på...

1. Hur lika varandra är de slaviska språken ?

2. Känner alla människor smärta på samma sätt ?

3. Finns verkligheten ?

4. När upphör lila och börjar rosa ?

5. Vad är egentligen värt något ?

6. Det finns ju något som heter oförskämt, finns det då något som heter
förskämt ?

7. Om gud skapade allt, vem skapade gud ?

9. Varför är det så svårt för människan att tänka sej en oändlighet ?

10. Har jag en kropp eller är jag en kropp ?

11. Är en människa alltid lika med summan av sina egenskaper ?

12. Hur länge skulle det gå att överleva psykiskt i total ensamhet ?

13. Om jag hade levt i Tyskland på trettitalet skulle jag ha varit nazist då ?

14. Finns det någon gräns för vad en person kan lära sej ?

15. Vet du vad du är kapabel till ?

November

Novenber är kala träd
som spretar mot en grå himmel
Som en japansk tuschteckning
enkel, avskalad.

November är tystnad
inte ens gulsparvarna
orkar tjattra
i åkerkanten.

November är bruna plogtilltor
och tallarnas fuktiga stammar
i glänsande rödbrunt,
prasslande grågult gräs

November är en ensam ljuslåga
i en enkel plastkopp
som kämpar mot ett hav
av mörker och saknad.

November är liv i vila
tålmodigt väntande.
Kravlösheten före
decemberhetsen