Juul Jensen är inte , som man skulle kunna tro, någon dansk firma för tomteuthyrning utan två danska forskare som har skrivit en bok om relationerna mellan människor i skolan. Till stor del handlar den förstås om relationerna mellan barn och vuxna. Den är både lång och krånglig den här boken men den innehåller så mycket intressant att den är väl värd den möda man får lägga ner på den.
Till största delen handlar den om vilka nya krav som ställs i ett samhälle där vi har gått från en lydnadskultur där barnen/eleverna sågs som objekt för de vuxnas uppfostran/undervisning till en samhälle som betonar det personliga ansvaret och det personliga valet. Där barnen/eleverna är i en process som ska leda till allt större ansvarstagande. De vuxnas roll blir då att leda den processen.
Det blev långt och krångligt det där också men kort sagt och på ren svenka:
I gårdagens skola skulle ungarna sitta still och hålla käften i dagens skola ska de vara medskapande och ifrågasättande. Vilka nya krav ställer det på de vuxna i skolan ? Det är alltså ingen liten fråga de har bitit tag i de där danskarna.
På ett ställe i boken skriver de om barns självbestämmande och anser att det bör vara ganska begränsat eftersom barn bara vet vad de vill för stunden och inte riktigt har insikt i vad deras behov är. Man bör alltså erkänna barnens vilja men inte följa den. Det där låter ju vettigt om man tänker på alla gånger man har försökt övertyga ungar om att de behöver mat fast de vill ha godis. Fast frågan är om det resonemanget är rätt ?
Är det inte ganska ofta så att barn försöker berätta för oss vuxna vad de behöver men vi väljer att inte lyssna.
Nioåringen som inte vill gå och lägga sej kanske behöver att mamma eller pappa ligger hos honom en stund fast han är "stor". Min egen fyraåring tog och berättade att hon behöver ha någon hos sej när hon ser på barnprogram på mornarna. Det var inte så kul att höra. Jag gillar ju den där lilla halvtimmen i lugn och ro med mitt kaffe och min macka. Det är väl det som är problemet med behoven. Ofta är det vår tid och vårt engagemang de behöver och det blir ju jobbigt. Det är enklare att öppna plånboken och köpa ett nytt dataspel.
Nä, hörni Jull Och Jensen, barn vet ganska väl vad de behöver men de är rationella och vet att chansen att få ha mamma för sej själv en dag eller att fröken ska ha tid att sitta hos mej i lugn och ro en stund är väldigt liten . De har helt enkelt lärt sej att det är lättare att få en ny telefon än en de stressade vuxnas tid och uppmärksamhet.
Sedan ska väl ungarna inte få bestämma allting för det men det hänger ihop med helt andra saker.
