Nordöstra mongoliet 45

Slätten vrängde sej sakta runt så den blå delen kom neråt. Jag ville ju ha strid också. På den andra armen skulle det vara strid. Bågar och svärd. Galopperande hästar och eld. Jag försökte få slätten att vrida sej rätt igen men det gick inte. Det gick inte alls. Himmel och jord gick i vågor och sedan blev allt svart.

När jag vaknade låg jag nerbäddad i geeren. Min högra arm var svullen och röd. Jag såg på de svarta strimmorna och jag tyckte att de var vackra. Jag följde renarnas stora horn med blicken. Deras runda magar betydde mycket mat och milda vintrar. Alla blommorna i hornen betydde långa mjuka somrar och många barn åt människorna. Jag vände på huvudet och såg på min vänstra arm. Bågspännararmen, där fanns bara några få streck uppe vid axeln. Det var en häst som stod stilla med en vaktpost på ryggen. Det blev ingen strid och ingen eld på armen. Jag svimmade så tidigt. Dt var en sån besvikelse. Jag hade ju tänkt så länge på mina tatueringar och hur de skulle se ut. De skulle visa allt jag var ämnad att bli och allt jag ville utföra i livet och så blev det så här. Bara jakt och ingen strid.

Jag vände mej mot väggen och försökte somna om.

Den blomstertid.....

Idag var det helgdag för oss som har kämpat tillsammans hela läsåret.Vardagens allmänt grådaskiga outfit har fått stryka på foten för en dag. Och det är väl därför det är så vackert med skolavslutningar. Förväntan,lycka, lite bävan, betyg, musik och blommor. Alla i fina nya kläder och med de vackraste leenden på lut.

När jag satt där i kyrkan och såg mej omkring på alla elever och kollegor så slog det mej plötsligt att alla bär minst en stor gåva. En som syns genast eller som finns mer i det fördolda. En del har ingen aning om sin gåva medan andra verkligen lyfter fram den i alla möjliga lägen. Några har blivit tillkrånglade och skrämda på ett sånt sätt att de har svårt att kännas vid sin gåva medan andra står stadigt på jorden och verkligen kan använda sin gåva till glädje för både dem själva och andra.

Hoppas ni alla kan använda den gåva ni har fått och att den här långa sommarledigheten ger var och en av er möjligheter att fördjupa kunskaperna om den alldeles speciella begåvning som bor i just dej.

Eller för att citera en mycket större tänkare:

God gave us all a special gift
he ment for it to shine
/ D. Parton.

Ut och lys i kapp med solen och gör världen vacker och ljus.

Samtidigt II

Samtidigt som du ligger och viskar med din älskade i mörkret
avlar några andra ett barn som de verkligen inte vill ha.

Samtidigt som du skrattande och svettig går ner från dansgolvet
stirrar någon stelt upp i ett smutsigt sjukhustak.

Samtidigt som du känner varm sand mellan tårna och ser glittret från ett klarblått hav
känner någon annan bara sorg och tomhet och har inte glädje av en enda dag.

Samtidigt som din älskade lämnar dej för att aldrig mer återvända
håller någon annan sitt nyfödda barn för första gången och fylls av en otrolig lycka

Samtidigt som du inser att dina alkoholvanor kommer att döda dej
får någon annan veta att operationen har lyckats

Samtidigt som du tycker att allting börjar kännas tomt och trist
finner någon annan meningen med livet.

Samtidigt

Livet är så skört
ömtåligare än glas.
Krossas omedelbart mot sten.

Lyckan är så ömtålig
skörare än en såpbubbla.
Skimrar,glittrar och spricker
i ett regn av salta droppar.

Livet är så starkt.
Det tål hugg och slag
sorg och saknad
och fortgår ändå,
dag efter dag.

Lyckan är så tålig.
Hon väntar stilla på att en dag
höra dej skratta och då
blåser hon sina skimrande bubblor
över dej och fyller luften med sång.