Vaka eller sova ? Hur vet man vilket som är bäst. Jag matade den lilla kokelden med mera torkad spillning och följde rökens väg ut genom rökhålet. Det var verkligen både kalt och kallt i geeren nu när Guluns stora golvmatta låg hoprullad på högen med saker som skulle begravas. En stjärna lyste in som ett nålstick ett enda hål i den stora himlafällen som sveps om jorden om natten. Allt sådant hade Gulun berättat för mej. Hon berättade och sjöng om hur de varghövdade red in vindhästarna när höststormarna slet och rev i geeren. Då var jag rädd men hon fick mej att skratta med historier om vindhästarnas vilda krumsprång och hur de varghövdade bar sig åt för att hålla sig kvar i sadeln fast hästarna både rullade sig i floden och hoppade över de svarta bergen.
Utanför geeren hördes ett svagt nynnande som steg och föll. Det var stammens gamla kvinnor som satt vid en stor eld och sjöng. De skulle sitta där hela natten och vakta så inte Guluns själ gick sin väg och kom bort. De skulle inte sova. Jag rullade in mej i den stora jakfällen och låg i halvdunklet vid elden. Det svaga nynnandet steg och föll och föll igen. Jag somnade.
Morgonen kom, frostig och klar men jag vaknade ändå i en varm geer. Gamle hövdingens yngsta dotter hade kommit och lagt mera bränsle på elden och jag fick varmt smörte med örter i innan hon gick för att hämta sin vävstol. Några av hennes syskonbarn kom redan bärande på allt yllegarnet. Färgerna lyste i det klara morgonljuset. Det var en början.Och ett slut. Idag börjar min matta vävas. Idag börjar min era. Guluns era avslutas.
Jag klädde mej sakta för begravningen. Först de broderade plaggen sedan bältet med guldtrådarna och fästet för den böjda bronsdolken. Gulun hade lärt mej slipa klingan riktigt vass. Hon hade visat mej hur jag skulle snitta hästar och får. Jag kände på eggen och tänkte på Vindsnabba, den trognaste av trogna. Hon var gammal och trött och ville gärna följa sin Gulun till de varghövdades land där hon kunde bli ung och stark igen.
Den höga hårprydnaden flätade jag fast som Gulun hade lärt mej. Jag hade fått prova den många gånger men aldrig ute bland Människorna. Jag blev så lång med den på att jag fick böja mej framåt när jag steg ut ur geeren och utanför nådde jag nästan ända upp till himlen.
