lördag 21 november 2009

Nordöstra Mongoliet 20

Hela natten dunkade trummorna och människorna sjöng och skrattade där utanför. Flera gånger försökte jag säga till Gulun att jag ville gå ut och vara med. Hon skakade på huvudet varje gång. Hon tog av sig sina fina broderade kläder och tog loss håret ur den höga hårprydnaden. Jag tittade på och medan hon flätade sitt långa hår för natten, somnade jag.

Nästa dag när jag vaknade kände jag i luften att något var förändrat. Det viskade sakta mot geerens skinntak och när jag gick ut blev jag blöt. Det regnade ett ljummet fint vårregn med små, små droppar. Himlen var alldeles jämngrå och vinden kändes mild. Det var en luft som luktade våt varm jord istället för blå himmel och kyla. När solen kom fram på eftermiddagen ångade det om marken. Jag stod vid geerens dörr och såg hur slätten. långsamt började skifta i grönt.

Oj, tack !



Ja, kära nån. En bloggutmärkelse. Tack Carina ! Det var kul. Men så skulle man berätta en massa saker om sig själv som ingen visste. Tio såna saker. Mitt minne är så kort numera att jag troligen inte ens vet tio saker om mej själv men jag gör väl så gott jag kan.

1 Det var nästan hopplöst för mej att lära mej läsa. Först på sommarlovet mellan första och andra klass lossnade det. Skriva kunde jag inte förrän jag gick ut fyran.

2 Jag är livrädd för fåglar. Åtminstone stora såna. Typ ankor och gäss.

3 jag har en gång spräckt knäskålen.

4 Jag gillar leverstuvning.

5 Jag har blivit tagen av polisen i Östtyskland en gång.

6 Gillar inte att äta frukost i sängen.

7 Ville bli statsminister när jag var liten.

8 Är inte allergisk mot något utom nåt tillsattsmedel som finns i hälsokostpiller. Dem blir jag sjuk av.

9 Sjunger ofta.

10. Tycker att nån kan spela "jag har drömt om en stad ovan molnen" på min begravning.

Ska skicka utmärkelsen vidare om ett tag. Jag ska bara tänka ut vilka som ska få den och varför.

tisdag 17 november 2009

Nordöstra Mongoliet 19

Då kom det ett ljus som tog bort mörkret.Min Gulun kom. Hon skrämde bort allt det mörka. Hon var lång och sträng och alla Människorna som skrek och sprang runt blev genast lugna och fogliga. Trumman tystnade. Gulun höll mej i famnen och talade till Människorna.Hon talade om iskall stickande snö och ett barn som hade förts genom snöstormen av de varghövdade. Om ett barn som sänts dem av Levia med ddet röda håret. Ett barn som skulle rädda Människorna från onda tider och hjälpa dem att gå de svåra vägarna.

Kvinnorna kom fram och gav oss de bästa bitarna av den goda maten och vi fick att dricka ur ett stort bronshorn med många figurer på. Det var renar och jägare på hornet och många,många kvinnor till häst med håret som en hög krona på huvudet.Raden av kvinnor gick spiral ner mot hornets spets.De blev mindre och mindre. Jag kände att det hade något med mej att göra. Den allra sista kvinnan var väldigt liten och ensam. Efter henne var det slut.
Gulun vred på hornet och ville visa mej att raden började om igen och gick i spiral uppåt på andra sidan men jag ville inte titta på det. Jag ville bara se på den sista. Den som försvann in i hornets spets.

Trummorna hade åter börjat dunka. Gulun räckte hornet till en av hövdingarna. Hon tog med mej till geeren fast jag egentligen helst hade velat stanna.

måndag 16 november 2009

Nordöstra Mongoliet 18

Jag måste ha somnat liggande på hästryggen. När jag vaknade låg jag nerbäddad under fällarna i geeren. Utanför hördes sång och ljudet av en trumma.Det var mörkt. Jag kravlade mej ut under fällen och gick fram till geerens dörr och öppnade den. Därute lyste miljoner stjärnor och en liten bit från lägret brann en stor eld. En stor eld, ute. Det hade jag aldrig sett förut. Runt elden sjöng och dansade Människorna. Någonting luktade gott. Det luktade så gott att snålvattnet började rinna. Jag gick mot den goda lukten. Bredvid elden var jorden uppkastad i en stor hög. Jag klättrade upp på högen från baksidan och kikade försiktigt ned. Några män höll på att gräva bort jorden på den sidan som låg mot elden. När de lyfte bort några stora stenar kom den goda lukten upp mot mej ännu starkare. Det luktade mat,god mat. Sedan lyfte de upp stora ångande köttstycken ur gropen. De var alldeles gröna av syrablad. Plötsligt var jag så hungrig att det gick runt i mitt huvud. Alla andra var visst också hungriga för de skrek och hurrade och trängdes runt köttstyckena, rivande och slitande som utsvultna vargar. Jag smög mej ner för att försöka få tag i en bit. Jag högg tag i några revben med lite kött på. Alla var väldigt högljudda de skrattade och skrek. Plötsligt fick några av de yngsta jägarna syn på mej. En av dem lyfte mej högt upp i vädret tills jag satt på hans axlar. Han började skutta runt elden medan han sjöng sången om hästen. Samma som jag sjöng på vägen hem. Allt fler sjöng med. En trumma började dunka takten. Snabbare och snabbare gick sången. Allt vildare dansade krigaren. Trumman dunkade hårdare och hårdare. Allt började gå runt, runt och det stora mörkret svepte åter in.