fredag 20 augusti 2010

Nordöstra mongoliet 50

När de gick lämnade de sin omtanke kvar. Den låg som en liten värme i min mage. Jag satte mej och såg på Gulun. Min Gulun, tryggheten och trösten. Var är din själ Gulun ? Kom fram så jag får se dej. Jag behöver prata med dej. Kom till mej och sitt här intill en stund. Men hur jag än lockade och bad ville Guluns själ inte komma till mej. Efter ett tag somnade jag bredvid bädden där Guluns kropp vilade så lungt och fridfullt.

Jag trodde hon skulle komma till mej i drömmen. Tala till mej och ge mej ledning och hopp. Men i drömmen såg jag i bara mej själv.

Hövdingahästen såg jag och jag satt där så rak på hans rygg. Hög och stolt med hårprydnad och broderade kläder. De långa sidenbanden smattrade och for i den skarpa vårvinden. Stark galopp över den vida slätten fram mot en lite rykande hög med ruiner. En av de bofastas byar nyss bränd.På andra sidan det svarta och pyrande satt pojken till häst. Vi såg på varandra genom rökslöjorna. Hans öga i mitt öga. Han kom sakta närmare genom askan och sotet. Bakom honom slöt stammens unga män upp.Fler och fler. Många rader krigare med vackert utsirade vapen och varma pälsmantlar. De passerade förbi mej och gav sej av över slätten tillbaka samma väg som jag nyss kom. Ensam stod jag kvar i den pyrande ruinhögen. Den ljusa kalla vårhimlen var helt utan moln.

Jag kunde inte skaka av mej drömmen när jag vaknade. Vad ville drömmen berätta ? Vem kunde jag fråga när inte Gulun fanns. Ingen alls. Tankarna gick till pojken. Hans blick i min. I drömmen. Och nyss ute på slätten när vi bytte häst i full galopp. Skuldra vid skuldra i fyrsprång. Vändningen som kom exakt samtidigt. Så nära att hans andedräk snuddar mitt ansikte. Hans andning i takt med min.

Hövdingens yngsta dotter skulle bo i min geer. Sitta här och knyta in framtiden i min matta. Pojken kan komma hit då. På samma sätt som vi kunde sitta tillsammans om kvällarna när Gulun var här. Fast jag är den som aldrig ska ha en man. Aldrig föda ett barn. Ensam och utan ska jag leva. Jag ska vara den som ser livet efter döden. Den som lägger själarna till ro. Den som leder männen i jakten och i striden genom stora faror. Jag får aldrig frukta döden därför kan jag aldrig bli en mans kvinna, aldrig bli ett barns mor. Aldrig någonsin.