Katalåg

Träffar på en hel del felstavningar i jobbet. Katalågen är en av de bättre, liksom horoskåpet och fotoskenlampan. De orden borde väl egentligen finnas. Frågan är bara vad de betyder. Annars skulle det här handla om katalåger, förlåt, kataloger.

Det är bara att erkänna, jag har ett osunt förhållande till kataloger. Jag har säkert ägnat ett par år av mitt liv åt att läsa kataloger av alla möjliga slag. Om telefonkatalogen fortfarande finns kvar så skulle jag kunna stå där med titeln postorderbrud. Är fullkomligt galen i kataloger och läser dem från pärm till pärm, gång på gång. Tänker ut vad jag ska beställa och sedan tänker jag om och när jag har tänkt ett tag till är det på rea och när jag har tänkt klart är det slut. Det är alltså en rätt billig typ av shopping. Kanske beror det på någon typ av uppdämt konsumtionsbehov eller så handlar det om brist på skyltfönster att fönstershoppa i. Inte vet jag.

Fastän jag verkligen älskar dessa kataloger börjar jag få nog. Det räcker nu. Sluta !
Sedan urminnes tider, nåja iallafall sedan mitten på -70:talet, har det kommit en vår och en höstkatalog från varje postorderbolag. Då var det en stor händelse när katalogen dök upp. Men nu får jag vårkatalogen i januari och sedan dräller det in särtryck av densamma med olika rubriker varje vecka långt in i juni. Varenda en inplastad och försedd med reklam för resor och finansinstitut och annat jox. Jag vill inte ha det. Jag vill ha mina två kataloger om år och vad övrigt är, är av ondo. Vik hädan Ellos......

re clamare

Re clamare är latin och betyder ropa om och om igen. Att det är själva upphovet till det svenska ordet reklam behöver man inte direkt vara språkvetare för att förstå. Att reklambranschen är en bransch med en inbyggd tjatfaktor fattar man ju också men det får väl vara nån måtta. Jag får flera kilo reklam varje vecka. Det mesta åker direkt i pappersinsamlingen och plastinsamlingen eftersom mycket numera, av någon förunderlig anledning, är inplastat.

Ingen direktreklam kan man ju sätta på brevlådan och slippa en del. Det trista är ju att då blir jag utan ica- och konsumbladet och det vill jag ju ha. Mat köper jag nämligen flera gånger i veckan. Men hur ofta behöver jag nya sängar, trädgårdsmöbler, TV- apparater, datorer, gardiner och kläder. Inte så ofta som man kan förledas tro av frekvensen på direktreklamen för den typen av varor. I denna informationsteknologins tidevarv är det ingen större sak för mej att hitta ett bra pris på en ny TV eller stereo den dag jag nu funderar på att köpa en sån. All dennna reklam känns egentligen mest som ett omyndigförklarande av mej som konsument. De företag som dunkar på mej ovälkommen direktreklam för kapitalvaror tänker jag därför bojkotta totalt. Hör och darra, Jysk, onoff och alla ni andra.

I denna interaktiva tid vore det väldigt snyggt om företagen kunde skicka en liten fråga till mej där kunde de ta reda på om jag vill ha reklam på mail eller på papper och hur ofta. Detta skulle få mej att känna det som om företagen räknade med mej som en klok och medveten konsument ett sånt fantastiskt förståndigt företag skulle jag naturligtvis gärna göra affärer med.

Att hela problemkomplexet har en miljömässig aspekt behöver jag väl inte ens säga...