Bokstävlarna

Det här med hur folk lär sig saker är ett av de största underverken i världen tycker jag. Särskilt häftigt är det här med hur oerhört målmedvetet små barn tänker, prövar och tränar sig fram till nya kunskaper. När insikten slår till ser man hur de lyser upp. Därav uttrycket "nu gick det upp ett ljus".

Lilla E har ett längre tag arbetat hårt på matematikens område. Att det är ohyggligt viktigt att veta vem som är äldst och hur många år som skiljer det inser ju var och en. Det är ju oerhört stor skillnad på att vara fyra, som lilla E, eller bara två, som lilla brorsbarnet. Dessutom måste man kunna räkna för att kunna spela kort.

Skriva är också spännande tycker hon. Men själva hantverket ska någon annan sköta och noga anteckna det hon säger. Jag tyckte en dag att hon kunde pröva själv:
- Skriv första bokstaven du. Det är ett E. Du vet ju hur det ser ut, ett streck med tre pinnar.
- Nej det går inte, svarade hon, jag vet ju inte hur långa pinnarna ska va´

Det är ju inte helt lätt med dessa bokstäver. Det är bara att inse.

Igårkväll när vi skulle sova var det bokstavsfunderingar igen.
- Mamma, vet du vilken min favoritbokstav är ?

Det var ingen lätt fråga. Jag har nog aldrig egentligen tänkt på vilka favoritbokstäver folk kan gå omkring och ha. E kanske eller S eller J för att storasystrarnas namn börjar så. Eller Å kanske. Eller M som i mamma.
- Nej, jag kan inte ens gissa. Det finns så många.

Efter en effektfull konstpaus kom svaret:
- Arton !

Matta hari

Jag har en matta. Eller rättare sagt: Jag Har en Matta.

Strax efter skillsmässan började jag längta efter en Matta. Det är konstigt eftersom jag egentligen mest tycker att sånt är till besvär men den där längtan blev allt större. Jag sprang i mattaffärer och läste på om mattor från olika ställen och letade efter den rätta mattan. Fast jag hade ju egentligen inte råd. Jag ville ha en handknuten matta med lite storlek på och sådana är minsann inte billiga. En dag hittade jag Mattan i en nätbutik. Den var jättesnygg och relativt billig. Bara ett par tusenlappar ( och inte tjugo- som andra mattor kostade). Nedsatt pga ett färgfel, sa annonsen. Jag letade efter färgfelet och såg ju att de stiliserade gröna blommorna i hörnen på det inre figurfältet var i olika färgtoner. Några var ljusgröna och några var mörkgröna. Sånt kan man leva med, bestämde jag, och skickade efter mattan.

Den kom några dagar senare och var precis allt jag hade drömt om. Riktigt ylle, lite ojämna knutar, tät lång lugg, vackra färger.
Så plockade jag undan lite möbler och rullade ut hela Mattan och såg färgfelet. Hela mattan var ett enda stort färgfel. Ena änden var flera färgtoner ljusare än andra änden. Usch vad besviken jag blev. Fast det blev så att jag behöll den ändå. Den ljusare sidan hamnade under några möbler så det syntes inte så mycket av den ändå. Så småningom blev jag liksom lite fäst vid min matta fast den var både färgfelig och opraktisk.

En sådan där matta är så tung att man vrider och vänder inte på den särskilt ofta. Felaktigt tvättad den där första gången efter tillverkningen trodde jag eftersom det stod så i papperet från butiken.

Fram på vårkanten när hunden hade fällt och alla hade dragit in en massa grus så måste mattan bara ut för en ordentlig rengöring och i det skarpa apriLljuset upptäckte jag att knutarna var helt olika. På den mörkare halvan av mattan var de jämna och fina men sedan hände någonting. Mitt på kom ett par rader knutar som var förfärligt ojämnt stora och på några ställen fattades en knut. Sedan blev de gradvis jämnare och vid fransen var de nästan lika fina som de som satt på andra sidan.

Mystiskt. Är min matta knuten av helt olika personer ? Varför i så fall ? Ullen har de färgskillnader som det kan bli om den kommer från olika färgbad. Har en person börjat med sitt garn och sedan en annan fortsatt med annat garn. Det vet ju varenda människa att man ska köpa material till hela arbetet på sammma gång annars blir det så här. Troligen visste även dessa mattvävare det. Vilka händelser låg bakom mattans säregna utseende ?

Kanske brann ullen upp. Eller så dog den person som började på mattan och materialet försvann i arvsskiftet. Eller så påbörjades mattan och blev sedan liggande i många år innan nån annan fortsatte. Kanske en älskad mormor påbörjade arbetet innan hon blev sjuk men halvsenil som hon var så räknade hon fel på garnåtgången. Barnbarnet som fortsatte arbetet var en ovan mattvävare och tog därför garn från ett annat färgbad.

Min defekta och inte särskilt värdefulla matta är definitivt mycket mer spännande än nånon perfekt matta någonsin kan bli.