Pinblåsst = Den lokalt förhärskande väderläget 360 dagar om året
Rännskita = Det lokalt förhärskande hälsoläget i Östersund just nu
Kallgröt = Otäck och dallrig
Ongjävla = Grannens barn, alternativt ens egna.
Sursnuva = Det förhärskande hälsoläget i resten av länet
Snökaos = Mer än 3cm snö faller samma dygn söder om Dalälven.
Tokfan = Vem som helst som har en annan uppfattning
Främmande = Vem som helst som kommer och hälsar på
Surkäring = Grannens fru, alternativt ens egen
Åt helvete = Artigt svar på frågan "hur är det"
lördag 27 november 2010
torsdag 25 november 2010
Mer värd
Nej, det ska inte handla om rasism och sverigedemokrater. Det här ska handla om marxism. Eller i alla fall en av lille Karls teorier. Han hade nämligen en teori om mervärde. Den var ungefär så här om jag minns rätt:
Järnmalm som ligger i marken är inte värd särskilt mycket men har någon brutit den är den genast mer värd. Denne gruvarbetare investerade nämligen sin arbetskraft, energi och sitt kunnande i denna malmhög och genom detta tillägg blev malmhögen mer värd. I anrikningsverket satsar andra arbetare tid, energi och kunnande och vips har man en produkt som är värd ännu mer, ja ni förstår teorin. Den verkar ju dessutom rätt vettig. Gör jag något för att förädla en produkt så blir den mer värd för varje steg i förädlingsprocessen.
Det gällde på 1800-talet. Frågan är hur det är nu. Många många är inblandade i en vara utan att egentligen förändra den särskilt mycket. Ok, de som sköter transporten investerar ju energi och arbetskraft för att få grejen till rätt ställe. Men grossister i olika led och reklammakare av olika slag vad tillför de ? Något borde det ju vara. Varan blir ju dyrare för varje steg i kedjan.
Ännu krångligare blir det när det handlar om offentlig upphandling. Det allmänna kontrakterar en entreprenör som i sin tur lejer en underentreprenör som sedan i sin tur lejer några som gör själva jobbet. Varje led i kedjan ska ha betalt. Vad har de skapat. Möjligen mindervärde. Vilket bevisas av att det finns mindre pengar till verksamheten. En sak är sig dock fullkomligt lik ända sedan Karl Marx dagar. Pengarna hamnar inte hos dem som gör jobbet.
Järnmalm som ligger i marken är inte värd särskilt mycket men har någon brutit den är den genast mer värd. Denne gruvarbetare investerade nämligen sin arbetskraft, energi och sitt kunnande i denna malmhög och genom detta tillägg blev malmhögen mer värd. I anrikningsverket satsar andra arbetare tid, energi och kunnande och vips har man en produkt som är värd ännu mer, ja ni förstår teorin. Den verkar ju dessutom rätt vettig. Gör jag något för att förädla en produkt så blir den mer värd för varje steg i förädlingsprocessen.
Det gällde på 1800-talet. Frågan är hur det är nu. Många många är inblandade i en vara utan att egentligen förändra den särskilt mycket. Ok, de som sköter transporten investerar ju energi och arbetskraft för att få grejen till rätt ställe. Men grossister i olika led och reklammakare av olika slag vad tillför de ? Något borde det ju vara. Varan blir ju dyrare för varje steg i kedjan.
Ännu krångligare blir det när det handlar om offentlig upphandling. Det allmänna kontrakterar en entreprenör som i sin tur lejer en underentreprenör som sedan i sin tur lejer några som gör själva jobbet. Varje led i kedjan ska ha betalt. Vad har de skapat. Möjligen mindervärde. Vilket bevisas av att det finns mindre pengar till verksamheten. En sak är sig dock fullkomligt lik ända sedan Karl Marx dagar. Pengarna hamnar inte hos dem som gör jobbet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)