Ruininnevånare

Det är en ruin. Tegelhögar i hörnen. Nässlorna växer höga om sommaren. Taket har delvis rasat in och takstolarna tecknar svarta streck mot himlen. Om våren blir det varmt på stenväggen mot söder och där blommar traktens tidigaste hägg. Ibland kommer en nyfiken räv smygande och nosar runt ett tag innan han inser att här finns det ingenting alls att hämta och slinker iväg igen. En uggla är bofast i ett hål i muren. Några huggormar i ett stenskravel när ingången. Annars är det tomt.

Ibland är ruinen bara skräpig och ful. Träbitar, stenar, gamla rostiga spikar. Men om natten när månen lyser förvandlas den till ett storslaget konstverk. Väggarna skimrar i silvervitt mot de kolsvarta fönstergluggarna. Processioner av längesedan döda munkar vandrar sjungande genom salarna. De reser ett svart kors mot den månskensvita väggen i den taklösa salen och sjunker ner i entonigt mumlande bön.

Här kommer ingen kommer någonsin att öppna ett sommarcfé med gladrandiga parasoller eller en loppmarknad.

Lilla E ser på TV

Ja, det gör hon. Så mycket att vi har fått införa tv-begränsningsregler. Och då förstår ju var och en som vet hur illa jag tycker om både begränsningar och regler att hon verkligen ser alldeles för mycket på TV. Jag har alltså bestämt att före frukost får hon se på playhouse disney en stund och så mellan fyra och sju. Efter sju är det bara program för vuxna på TV.

Dessa regler har hon köpt och omfattar med stort allvar. Det blev ett rejält ramaskri när jag ville se vasalopsstarten i söndags och äta frukost samtidigt.......
Där har man problemet med regler. De är alldeles för fyrkantiga.

I går kväll blev E sittande vid Tv:n efter sju och såg ett matlagningsprogram. När det färdiga resultatet var upplagt på tallriken och hölls fram mot kameran sa hon:
- Åh, det ser så gott ut att jag vill gå fram och slicka på Tv:n.......

Som om....

Det är kul att gå e utbildning. Särskilt att vidareutbilda sej inom ett yrke man har haft ett tag. Jag läser kloka, fina böcker och idéerna står som spön i backen. Och ni ska veta att jag verkligen gillar mej själv när jag sitter där i min ensamhet och får alla dessa fina tankar om hur man ska lösa allt i hela världen.

Fast efter ett tag börjar det liksom inträda en liten äcklig övermättnad ungefär som när man har ätit lite för mycket chokladpudding med vispgrädde. Tanken på varför jag inte redan gör en del av allt det där fina och kloka, dyker upp. Tanken på att jag nog har prövat en hel del av det redan dyker också upp. Jag har prövat det men inte lyckats föra det i hamn riktigt. Då börjar man känna sig riktigt usel i stället för bra. Då blir det som när man har ätit alldeles åt helsicke för mycket chokladpudding med vispgrädde.

Men om man nu tar och skärskådar böckerna så ser man att de är skrivna som om: Som om det på alla skolor fanns en duktig skolpsykolog, som om skolpersonal aldrig har sjuka barn, som om alla som jobbar i skolan har regelbunden tillgång till kunnig handledning, som om skolpersonal aldrig är trött, sur eller snuvig, som om vi har gott om tid att fundera innan vi agerar, som om alla händelser är lätta att förstå och se anledningen till.

Jag tror visst att det är nyttigt med nya tankar och idéer. Det är nyttigt att påminnas om de gamla ibland också. Men man måste hålla i minnet att verkligheten inte fungerar som om.......