En av de finaste saker man kan råka ut för är att få bli en annan viktig vuxen. Det har hänt ibland och det är verkligen helt underbart. Minns varje gång hur det var, då när mamma och pappa plötsligt inte var bäst i världen längre. Det blev ganska tomt och vilset. Ingenstans att riktigt känna sej hemma eftersom de var så förbaskat dumma och förstod så lite hemma hos mej. De begrep just ingenting, faktiskt. Det var bara en massa tjat om läxor och kläder som låg på golv och annat oväsentligt.
Men då fanns det ett annat ställe där jag alltid kände mej välkommen. En vuxen människa som lyssnade på mej. Vars åsikter och tankar blev viktiga och vägledande. Någon att ta efter och imitera under den sköra tid då jag behövde fjärma mej från mina föräldrar.
Jag har sett ganska många ungar söka sej en annan viktig vuxen genom åren. Någon enstaka gång har det varit jag. Det känns rätt fint. Både att bli utvald men också för att det på något sätt känns som att jag får bjuda igen. Ge något som jag själv har fått.
Önskar att mina barn hittar en annan viktig vuxen som delar med sej av sina värderingar d den dagen de behöver en.
