Det började med ett litet gung i ena höften
strax efter att jag hade fyllt förtifem.

- Jädrar, nu ryker höftleden tänkte jag,
som alltid har satt en ära i att marschera
rakt fram, utan krumbukter.

Så småningom fortsatte gungningen över mot andra höften,
och blev till ett litet svaj i steget.

En morgon när jag vaknade
kände jag en rytm som låg och slog
lite calypsoaktigt strax under revbenskanten

Efter ett tag blev jag varse att
den ackompanjerade en melodi som
nynnar lågt längst in i maggropen

Ibland om eftermiddagarna blir jag sittande
och lyssnar innåt till rytmen och melodin.

Vad vill de egentligen, undrar jag.
Vill de bli fria och
ge sig ut i världen.
Eller vill de fortsätta att vara hemliga
så att de nästan, bara nästan
får mig att dansa.