Somliga dagar är det helt otroligt vad många små guldkorn man får ihop. Igår var det en sån dag. Lilla E och jag åkte in till stan för att se storasystern spela fotboll ,dessutom passade vi på att hälsa på goda vänner och äta god mat. Dessa vänner har en liten gosse som också är fyra år.
När det blev dags att åka till fotbollsmatchen så ville gossen också följa med. De här två små barnen klättrade högst upp på läktaren eftersom de tyckte det var bättre att vara på toppen. Efter att grundligt ha hört sig för om var på planen storasystern var så vill lilla E veta vad det gula laget hette:
- Brunflo, svarade jag.
-Och det grön-vita laget, då ?
- Det heter Krokom- Dvärsätt. Dessa upplysningar smältes under tystnad en stund och så sa den lille gossen L:
- Men det röda laget då. Vad heter det ?
Domarna hade röda tröjor alla tre....
Efter ett tag började lilla E förklara det här med fotboll för sitt sällskap.
- Du förstår, det är bara när vi är så här långt borta som storasyster har gul tröja och en åtta på ryggen. Hemma i Sverigen spelar hon i grönt och vitt och har en etta och en etta på ryggen.
Det är fullkomligt korrekt. I Ragunda BK spelade hon i en grönvit tröja med nr elva på ryggen. Det var drygt ett är sedan lilla E såg det och det blev bara en eller två matcher vi såg under den säsongen. Hon har minne som en elefant den ungen.
Dagen avslutades med en riktig pärla. När vi hade kommit hem ville E plötsligt veta var jag var född.
- I Lycksele, sa jag och sedan undrade jag om hon visste var hon var född.men riktigt så långt minne hade hon visst inte. Jag berättade att hon föddes i Östersund på sjukhuset. Plötsligt lägger ungen huvudet på sned och ser medlidsamt på mej:
- Ååh, stackars dej , mamma. Det är MYCKET längre till Lycksele......
