Re clamare är latin och betyder ropa om och om igen. Att det är själva upphovet till det svenska ordet reklam behöver man inte direkt vara språkvetare för att förstå. Att reklambranschen är en bransch med en inbyggd tjatfaktor fattar man ju också men det får väl vara nån måtta. Jag får flera kilo reklam varje vecka. Det mesta åker direkt i pappersinsamlingen och plastinsamlingen eftersom mycket numera, av någon förunderlig anledning, är inplastat.
Ingen direktreklam kan man ju sätta på brevlådan och slippa en del. Det trista är ju att då blir jag utan ica- och konsumbladet och det vill jag ju ha. Mat köper jag nämligen flera gånger i veckan. Men hur ofta behöver jag nya sängar, trädgårdsmöbler, TV- apparater, datorer, gardiner och kläder. Inte så ofta som man kan förledas tro av frekvensen på direktreklamen för den typen av varor. I denna informationsteknologins tidevarv är det ingen större sak för mej att hitta ett bra pris på en ny TV eller stereo den dag jag nu funderar på att köpa en sån. All dennna reklam känns egentligen mest som ett omyndigförklarande av mej som konsument. De företag som dunkar på mej ovälkommen direktreklam för kapitalvaror tänker jag därför bojkotta totalt. Hör och darra, Jysk, onoff och alla ni andra.
I denna interaktiva tid vore det väldigt snyggt om företagen kunde skicka en liten fråga till mej där kunde de ta reda på om jag vill ha reklam på mail eller på papper och hur ofta. Detta skulle få mej att känna det som om företagen räknade med mej som en klok och medveten konsument ett sånt fantastiskt förståndigt företag skulle jag naturligtvis gärna göra affärer med.
Att hela problemkomplexet har en miljömässig aspekt behöver jag väl inte ens säga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar