På tur

Den som har gjort en resa har alltid något att berätta heter det ju.
Själv kan jag till exempel berätta att jag läste tidningen kupé när jag åkte med SJ härförleden. Den var rätt intressant. Särskilt en artikel.

Den handlade om en forskningsrapport där några forskare hade undersökt användningen av stadsnära skogar kring Uppsala mellan 1988 och 2008. Deras slutsats var att skogsturerna hade minskat med 33% under dessa tjugo år. 2010 var alltså folk i Uppsala till skogs bara 2/3 så många gånger som 1988. Detta gällde alla befolkningsgrupper utom barn.Nutidens barn drar åt skogen bara hälften så mycket som -70 och -80:talsbarnen gjorde när de var små. Dessutom kan vi nog anta att skogsturerna liksom så mycket annat är ojämnt fördelat. De riktiga friluftsentusiasternas ungar är nog i skogen mycket medan gruppen barn som aldrig har fått sej en skogsutflykt har blivit mycket större.

Har det nån betydelse då ? Kanske. Troligen är det väl så att det enda vi blir riktigt förtrogna med i livet är det vi möter som barn.Vad ska vi tänka om detta? Troligen gäller det här över hela linjen och i hela landet. Ungar leker nog inte i skogen längre på samma sätt som jag gjorde när jag var liten (var periodvis permanent bosatt i en koja under en gran). En person som aldrig, eller sällan, har varit till skogs som barn ser nog skogen som något främmande och ganska farligt. Växer det upp flera generationer med den känslan inför naturen så är det nog inte så bra. Det man idag vet om behovet av rörelse för hjärnans utveckling och behovet av grönt för att hindra stressens utveckling gör en ju också lite betänksam.
I USA finns numera begreppet containerized kids. Dvs att barn lever sina liv i en container, hemma i sitt rum. De går bara till skolan som är en annan container. I sitt rum träffar de kompisar via sociala medier och de har allt de behöver inom bekvämt räckhåll. De utsätts sällan för några andra miljöer än containers ända från det att de är små. Frågan är om det inte är dags att rädda ungarna ut ur sina behållare.

Alla jägare tar med en unge var till skogs nästa vecka. Alla vuxna tar med några knattar på picnick i närmsta skogsdunge. Alla lärare släpar upp eleverna på ett närbeläget berg och så låter vi september bli den stora släpp-ut-ungarna-månaden.

Själv tar jag och bygger en koja under en gran.