Det är kul att gå e utbildning. Särskilt att vidareutbilda sej inom ett yrke man har haft ett tag. Jag läser kloka, fina böcker och idéerna står som spön i backen. Och ni ska veta att jag verkligen gillar mej själv när jag sitter där i min ensamhet och får alla dessa fina tankar om hur man ska lösa allt i hela världen.
Fast efter ett tag börjar det liksom inträda en liten äcklig övermättnad ungefär som när man har ätit lite för mycket chokladpudding med vispgrädde. Tanken på varför jag inte redan gör en del av allt det där fina och kloka, dyker upp. Tanken på att jag nog har prövat en hel del av det redan dyker också upp. Jag har prövat det men inte lyckats föra det i hamn riktigt. Då börjar man känna sig riktigt usel i stället för bra. Då blir det som när man har ätit alldeles åt helsicke för mycket chokladpudding med vispgrädde.
Men om man nu tar och skärskådar böckerna så ser man att de är skrivna som om: Som om det på alla skolor fanns en duktig skolpsykolog, som om skolpersonal aldrig har sjuka barn, som om alla som jobbar i skolan har regelbunden tillgång till kunnig handledning, som om skolpersonal aldrig är trött, sur eller snuvig, som om vi har gott om tid att fundera innan vi agerar, som om alla händelser är lätta att förstå och se anledningen till.
Jag tror visst att det är nyttigt med nya tankar och idéer. Det är nyttigt att påminnas om de gamla ibland också. Men man måste hålla i minnet att verkligheten inte fungerar som om.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar