Det är en ruin. Tegelhögar i hörnen. Nässlorna växer höga om sommaren. Taket har delvis rasat in och takstolarna tecknar svarta streck mot himlen. Om våren blir det varmt på stenväggen mot söder och där blommar traktens tidigaste hägg. Ibland kommer en nyfiken räv smygande och nosar runt ett tag innan han inser att här finns det ingenting alls att hämta och slinker iväg igen. En uggla är bofast i ett hål i muren. Några huggormar i ett stenskravel när ingången. Annars är det tomt.
Ibland är ruinen bara skräpig och ful. Träbitar, stenar, gamla rostiga spikar. Men om natten när månen lyser förvandlas den till ett storslaget konstverk. Väggarna skimrar i silvervitt mot de kolsvarta fönstergluggarna. Processioner av längesedan döda munkar vandrar sjungande genom salarna. De reser ett svart kors mot den månskensvita väggen i den taklösa salen och sjunker ner i entonigt mumlande bön.
Här kommer ingen kommer någonsin att öppna ett sommarcfé med gladrandiga parasoller eller en loppmarknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar