Det händer ju att man blir fundersam över sig själv. Ta bara i söndags. Då hittade jag igen två knippor borttappade nycklar genom att helt enkelt komma ihåg var de blev undanlagda. Sedan fann jag ett texthäfte precis när jag skulle ha det och en ritning som var undanlagd. Mycket underligt alltihop. Nog brukar jag ju kunna hitta ett och annat men sällan det jag ska ha när jag ska ha det.
Sedan på måndagens personalmöte förvånar jag mej själv med att föreslå att vi ska tagga upp matsalsvaktandet och dessutom kom jag ihåg att jag skulle vakta matsalen på tisdagen.
Idag har jag koll på klipptid, skidor till dagis och kläder som ska in till stan. Nycklarna är med till jobbet nästan varje dag helt utan ansträngning. Och mina elevers uppsatser ligger i en snygg hög och ingen har kommit bort.
Jag ser på mej själv och är förvånad. Var kom det här ifrån ? Jag har ibland lite svårt att känna igen mej själv. Inget sammanbrott i sikte, ingen jagad känsla som snor runt i magen, ingenting som redan är alldeles för sent. Det är underligt men skönt och vilsamt. Plötsligt finns det energi till att göra annat än att försöka behärska kaos.
Om det nu skulle bli så att jag plötsligt skulle börja skriva en massa scheman och listor eller börja knata omkring och blåsa i visselpipa vill jag dock att ni snarast får in mej på någon typ av undersökning för då är det fara å färde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar