Har hus en själ. Kanske, kanske inte. Klart är att en del hus trivs man ögonblickligen med.Det splar ingen roll hur slitna de är. Andra lär man sig älska med tiden och en del lyckas man aldrig förlika sig med hur bra de än är
Nu håller jag på att lära känna ett hus. Det är ett sånt som har tagit tid på sej. Det var inte alls någon kärlek vid första ögonkastet. Nej, huset verkade vid första påseendet ganska stramt och stelt. Rätt stiligt i och för sig men inte särskilt lätt att få kontakt med.
Det här husets själ är en äldre dam. Lång och lite knotig och det syns att hon har varit verkligt stilfull som ung. Hon verkar ganska sträng. En sån som är igång och sysslar med något hela tiden utan att någonsin verka som hon skyndar sig. Ordning och reda och mat på bestämda tider. En sån som bjuder på enkel vällagad husmanskost men aldrig någon efterrätt. Man ser henne sällan le. Hon är plikttrogen och gillar inte flams. När man lär känna henne lite närmare upptäcker man att det glittrar av en kärv och lite underlig humor strax under ytan och att det bakom hennes strikta och kantiga uppförande finns mycket vänlighet och värme.
Om hus har en själ vet jag väl inte. Men personlighet har de definitivt.
Ja, visst är det speciellt med husens själar? Vårat har nog oxå sin själ,men inte en gammal dam utan en ung kvinnas själ..blandat med andra själar som kikar in =)
SvaraRaderaKänns ganska tryggt med dessa själar tycker jag, tryggt med vetskapen att man är aldrig ensam!
Hoppas att du kommer att trivas i ditt nya med den gamla damens själ, du behöver ju inte göra allt på hennes sett utan du kommer att hitta ditt eget.
Ta väl hand om själen både hennes/husets & framför allt din egen ;)
Kramkram