Nej, det är inte tiden som är ur led. Inte livet heller. Det är alldeles utmärkt, tackar som frågar.
Men berättelsen om lilla vackra Aio. Den är lite ur led just nu. Det har blivit flera fel i de fyra- fem senaste inläggen. Jag vet ganska väl vad det är och det ligger och gnager i mej och behöver rättas till men jag orkar inte riktigt ta itu med det just nu. Terminen börjar och jobbet tar mycket energi. Dessutom är den stora datorn på lagning och det är jobbigt att skriva på den här lilla pluttmackapären. Och att gå tillbaka och ändra är ungefär lika psykologiskt tungt som att sprätta upp en söm eller repa upp en stickning som man har gjort nåt fel i.
Men nu går Aio omkring här inne i mitt huvud och klagar lite lätt förebrående
- Du berättar ju fel, säger hon. Du vet väl hur jag ser ut... Hur kunde du då skriva fel ? Om du bara känner efter så vet du ju precis hur det var.
Hon har alldeles rätt i det hon säger Jag skulle vilja förklara för henne att i den här tillvaron som jag lever i finns det så mycket sus och brus, så många måsten och saker som ska göras, stress och brådska att jag nästan aldrig har tid att sitta vid en vattenspegel och låta mina egna djupaste tankar få komma fram. Nej, jag försöker inte ens förklara det för henne. Jag har nämligen en känsla av att hon skulle tycka det var ganska dumt.
Jag bara viskar genom lagren av tid:
- Vänta lite Aio. Snart ska jag berätta din historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar