Gör man det ? Jag har definitivt inte gjort det. Visst har jag sagt att jag gillar att resa men det jag egentligen har menat är ju att jag gillar att komma fram. Det är i allt väsentligt en annan sak. Själva resandet har jag sett som både krångligt och nervöst. Man har en massa grejor och tider och jox att hålla reda på och är livrädd för att tappa nåt eller glömma nåt eller för att kliva på fel tåg eller för att kliva av båten på fel ställe.
Fast det håller nog också på att förändras. Inser så sakta att det mesta ordnar sej. Kommer man bort så hittar man ju oftast igen sej. Tappar man något så kommer det tillrätta, eller inte. Börjar så sakta se tjusningen i att vara i rörelse att inte alltid vara så säker på när eller till vad man
kommer fram.
En annan fin fråga är ju hur man vet när man är framme. Är det när man inte kommer längre utan att köpa ny biljett ?
Kanske frågan är om man nånsin kommer fram?... "Visst finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är resan värd"..skaldade hon väl, Karin Boye, om jag inte minns fel... Ligger nåt i det... Varför ska vi alltid nå något?.. Nåja, hoppas din resa IRL(som ungdomarna säger... ) i dag går bra! Kram / S
SvaraRaderaVilka kluriga funderingar du har. Å snart drar skolarbetet igång igen!
SvaraRaderaSjälv frågar jag mig hela tiden om jag verkligen är på rätt väg. Men det kan man ju inte veta när man inte vet om eller när man kommer fram.
SvaraRadera