Egentligen är det väl en dubbeltydig jäkel det där. Jag tror, jag tror på sommaren.Är det alltså någon som går och försöker tro på att han tror på att det ska bli sommar eller är denna person så säker så han dubbeltror på detta ? Undandrar sej bedömning just nu, kräver en djupare analys av texten och just nu minns jag inte mer än så där.
Jag tror på sommaren. Det har jag bevis för. Varje år den här tiden när ljuset börjar återvända drabbas jag av den stora drömmen, en dröm som gör mej helt utslagen och lite manisk.Det är inte drömmen om ledighet och semesterresor. Den handlar inte om sommarflirten heller för jag är rätt säker på att vinterflirten kommer att hålla ett gäng somrar också. Nej, det är den stora, allt uppslukande drömmen om sommarklänningen. Det där helt perfekta plagget som förändrar en från en lite småtrist tant till en sommardröm. Plagget som passar lika bra när man är barfota på stranden som med högklackat till fest.
Jag vet ju exakt hur den ska se ut. Det ska vara en klar färg som gör sej bra mot solbrännan. Fast den får inte vara för skrikig. Gärna kvinnlig och figurformad fast inte alltför tajt.Urringning är ju snyggt men den ska inte vara för djup. Mönstrad gärna men inte blommig och helst inte rutig heller. Och den ska inte vara alltför kort men absolut inte för lång för det är jobbigt med en massa tyg som slafsar runt benen.
Utrustad med denna specifikation börjar jag leta. Det är bråttom och endast den perfekta sommarklänningen duger. Jättebråttom, dunkar det i blodådrorna fast termometern visar -31 och snön ligger meterdjup. Det blir oändliga timmar på olika postorderföretags hemsidor. Medan disken tornar upp sej och rättningen lägger sej i högar större än Kebbenekaise.
Mani var ordet, sa Bull. Jag hör av mej igen när, eller kanske ska man säga om, mitt letande kröns med framgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar