Det är aldrig för sent att skaffa sej en lycklig barndom, var det någon djupsinnig individ som sa.
Det ligger något i det. Allting kan omvärderas och omdefinieras. Jag har rätt länge försökt leva efter det där mottot att verkligheten blir till utifrån hur man tänker kring den. Alltså kan man välja att tänka glada tankar kring det som händer och så kan man välja att minnas det som var bra. Och så blir man vips en nöjd person med mungiporna uppåt. Glaset är halvfullt inte halvtomt. Basta ! Så har jag skuttat omkring genom livet som en annan Pollyanna i en evig "baravaragladlek".
Fast så här efteråt är det lätt att inse att den där typen av positivt tänkande egentligen inte är så nyttigt. Att aktivt gå och blunda för delar av sin historia tar hårt på krafterna. Dessutom är det ju min historia som har gjort mej till den jag är. Förfalskar jag mina minnen så blir jag kanske en förfalskning hela jag.
Har alltså kommit överens med mej själv om följande: Allt får finnas. Både de glada minnena och de jobbiga. Alla känslor är rätt och får finnas. Och plötsligt på något sätt blev det så att när jag slutade anstränga mej så hårt för att vara glad så blev jag faktiskt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar