Noröstra mongoliet 34

Två av krigarna kom ledande unge hövdingens häst. Den svarta hingsten med vita strumpor. Eller egentligen hängde de under hästen.Han gick på bakbenen med ögonvitorna vilt rullande. Han tänkte inte acceptera att hans rätta ryttare var död. Han slog vilt med framhovarna för att bli fri och hans näsborrar lyste eldröda.

Plötsligt lösgjorde sej något dimmigt och grått från unge hövdingens kropp. Det grå kom flytande genom luften och upp på hästryggen. Där tog det form. Det var unge hövdingen som satt till häst igen. Jag ville ropa och tala om för människorna att han var levande igen men han såg på mej och satte fingret för munnen. Hästen var alldeles lugn och stilla. Han föll in i begravningståget bakom unge hövdingens bår.

Vid västra delen av plattån var en stor grund grop grävd och en massa stenar i olika storlekar låg runt omkring den. Vid hitre änden av gropen som skulle bli en grav låg unge hövdingens alla vapen. Gropen var stor. Alla Människorna samlades runt den och Gulun ställde sej längst bort vid gropens andra ände. Jag kände att någon stod bakom mej. Jag var så säker på att det var den vindögde pojken att jag inte ens vände mej om.
- Stå alldeles stilla så ska jag berätta vad du ska göra, viskade unge hövdingen i mitt öra.
Jag vågade inte röra mej. Mitt hjärta bultade och jag blev alldeles torr i munnen.
- Du ska rädda min häst, fortsatte han lågt, nästan nynnande. Du ska smyga dej fram när Gulun tar fram dolken och kasta dej upp på hästryggen och rida hästen rakt upp i bergen. Du ska inte vara rädd. Jag sitter bakom dej och ser till att allt går bra.
- Nej, kraxade jag, jag vill inte. Jag vill inte rida din häst. Jag vill bara var en liten flicka och ingen krigare.
- Jag kan inte låta dem döda hästen. Aio, du är den enda som kan hjälpa mej, du är den enda som kan se mej och höra mej. Snälla du, låt inte Gulun skära huvudet av honom med den böjda dolken. Jag tar med mej en annan häst in i dödens land. Rädda honom åt mej Aio.
Det sista var bara en viskning i vinden och jag kände hur han lämnade mej. Han gick ner mot hästflocken och valde ut ett brunt sto med svart kort man.Han ledde henne med sej upp mot den änden av graven där Gulun stog och sjöng. Hon höll upp den böjda dolken så den lyste i eftermiddagssolen.