Mitt liv. Vad var det ? Hästen, slätten. Alla långa turer med vinden i håret. Den vindögde pojken på den gula hästen vid min sida. Den gula hästen som en gång var Vindsnabbas föl. Fölet som blev hennes enda. Hon var gammal numera Vindsnabba. Ännu orkade hon med de långa jaktturerna om höstarna men hon var fruktansvärt stel och sliten i många dagar efteråt och det var samma sak med Gulun. Ute i strid hade de inte varit på flera år. De snabba rusherna och tvära svängarna skulle nog ingen av dem klara av. Men vi tränade rusher, tvära kast, snabba undanmanövrer och att skjuta med bågen från hästryggen. Jag och pojken. Varenda dag tränade vi och längtade efter den dag då hövdingarna åter skulle besluta om ett krigståg. Vi drömde om segrar och stolthet. Alla får och hästar vi skulle komma hem med som skulle öka människornas välstånd och ge oss mat i överflöd.
En vårdag när vi hade varit på hästryggen i den starka vinden ända från tidiga morgonen satt Botaren vid Guluns eld när vi kom hem. Konstigt nog verkade de vara riktigt överens de två gamlingarna där de satt och samtalade över sitt rykande smörthe. Pojken gjorde i ordning the åt oss också och så satte han sej ner vid Guluns sida. Min rykande kopp stod bredvid honom men jag förblev stående innanför Geerens dörr. Någonting rörde sej inom mej. En känsla som sa att något höll på att ta slut. Någonting skulle snart ta slut och aldrig komma tillbaka och något annat skulle ta sin början. Jag väntade spänt på vad de båda gamlingarna skulle säga.
Jag väntade medan de drack sitt the under tystnad. Jag väntade medan de satt och stirrade in i elden. Jag väntade medan mörkret föll och pojken gick hem. Det enda som hördes under hela den tiden var mitt bultande hjärta. Till slut när jag bara ville skrika åt dem, började Botaren sjunga. Sången var entonig och hans röst var gammal och gnällig:
Medan tiden gick
Blev vår stjärna allt äldre
ledsagaren fick gråa hår
och stel rygg
Svårt att rida
till striden på slätten
svårt att se var renarna går
Tror du den unga
snart kan ta över
tror du att hon
kan ha det som krävs
för att leda
Människors skara
Kan hon klara
att bli den som ser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar