Natten gick sakta. Jag undrade vad de gjorde där ute. Larmet steg och sjönk. Sångerna avlöste varandra alltmer skrålande Den jästa stomjölken gjorde tydligen sin verkan. Jag tänkte på det tunga bronshornet som låg i kistan vid väggen. På alla kvinnorna till häst som var ingjutna i godset I spiral neråt. Hur de blev mindre och mindre för att till sist försvinna. Det såg ut som den sista gick in i hornets smala spets och försvann. Borde jag ta fram det nu ? Plötsligt blev jag osäker och ville fråga Gulun men hon blundade där hon satt och såg inte ut att vilja svara.
Jag tänkte på allt Gulun kunde. Hitta alla ätbara växter och tillaga dem på rätt sätt och bevara mat under långa tider. Hon visste exakt vad som passade sej och vilken sång som skulle användas vid olika tillfällen. Jag tänkte på alla vilda vårfester vi hade sett men aldrig deltagit i. Det var många tretton eller fjorton kanske. Jag hade aldrig fått smaka den jästa stomjölken fast de andra barnen fick det. Gulun drack den inte heller. Hon deltog aldrig i de vilda danserna till den dunkande trumman och när Människorna somnade i en stor hög ute vid den falnande elden så låg vi sedan länge ordentligt nerbäddade under våra egna fällar. Jag ville så gärna vara med där ute.
Jag reste mej stelbent och smög sakta mot utgången. Gulun rörde sej inte. Hon lyfte inte huvudet och såg på mej. Hon gjorde ingenting alls. Jag vände mej om och gick fram till henne. Jag strök henne över håret och viskade i hennes öra. Hon rörde sej fortfarande inte. Jag drog fram den stora jakfällen och la den vid elden sedan lyfte jag gulun och la henne på den. Jag lade henne tillrätta och drog fram en filt och bredde den över henne. Hon andades så svagt och ojämnt Jag vände henne på sidan så hon skulle ligga lite bekvämare. Trummans vilda dunkande fanns där utanför tillsammans med doften av nygrillat får och de skrålande sångerna. Jag lyssnade och mitt hjärta bultade i samma takt som trumman. Vid mina fötter låg Gulun hopkrupen som ett sovande barn. Utanför dunkade trumman och jag vände mej om och gick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar