Hon satt på exakt samma sätt som när jag kom in. Hennes vänstra axel hängde lite längre ned än den högra och vänsterhanden låg stilla i hennes knä Hennes ansikte såg lite snett ut och hon formade orden med möda Hon såg gammal och trött ut och jag visste att hon inte skulle resa sig igen.
Jag gjorde i ordning lite mat åt mej och lade några vedpinnar på elden. Jag satte mej ner nära Gulun och sjönk långt ner i mina egna tankar.
Jag tänkte på alla år jag hade levt med Gulun På årens och dagarnas rytm och hur hon alltid hade funnits där och skött allting. Hur hon hade packat allting inför vårflyttarna upp mot de svarta kullarna Hur snabbt och vant hon satte upp geeren även i höststormar när vi flyttade ner på slätten igen om höstarna. Hur hon visste precis vilka folkstammar som fanns runt omkring; Hirsätarna i nordväst, de gula Hahn på andra sidan de grunda floderna, Schyterna i norr, de vilda mörka i söder och alla de små spillrorna efter de gamla folken i väster. Hon visste exakt vilka det kunde löna sig att anfalla och vika vi skulle låta bli på den tiden då Människorna fortfarande gav sig ut i strid. Efter unge hövdingens död hade det inte förekommit några strider eller plundringståg fastän vi var många unga som inte ville något hellre än att strida. För första gången kände jag en liten svag glädje över att få ta över efter Gulun. Jag skulle säga ifrån till gamle hövdingen Jag skulle ta på mej de vackra broderade kläderna och den höga hårprydnaden och gå till gamle hövdingen och säga
- Jag är Aio, den som ser, jag ser en stor strid och stora byten Människornas folk ska åter gå mot ryktbarhet och välstånd. Nu rider jag ut i spetsen för krigarna och pojken med de konstiga ögonen följer mej som krigarhövding
När jag tänkte på att pojken skulle leda det fantastiska krigståget som skulle komma började det bubbla av glädje någonstans långt inom mej.
Jag kände Guluns blick och lyfte huvudet. Hon såg bekymrad ut och jag såg att hon tänkte säga något men plötsligt hade jag ingen lust alls att lyssna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar