I den kalla nattluften utanför Geeren blev jag stående. Där borta såg jag snurrande, raglande gestalter i vild dans kring elden. Skrålandet och de vilda skratten kändes plötsligt hotfullt och farligt.
Jag tänkte på alla gånger jag har stått så här utanför vår geer och tittat upp på Gulun, stuckit min lilla hand i hennes och frågat och frågat.
- Gulun, varför flyttar vi hela tiden ?
- Ah eile, Aio, vi måste flytta för att få något i magen. Renarna flyttar förstår du. Upp i bergen om sommaren och ner på slätten om vintern. Vi följer renarna. Så är det och så har det alltid varit.
- Men Gulun, varför flyttar renarna då ?
- Ah eile, Aio renarna flyttar också för att få mat i magen. På sommaren bränner den starka solen sönder gräset nere på slätten så det blir torrt och brunt. Men i bergen faller regnet och där blåser den svala nordanvinden så där är gräset grönt och friskt hela sommaren. Kylan kommer tidigt där uppe i bergen och gräset fryser bort. Men då har slättens heta sunnanvindar vänt mot öster och blåser in fukt från de stora haven så då växer gräset på slätten igen. Renarna går kvar på slätten hela vintern och för de vet att när snön har smält på våren grönska den vida slätten igen.
Jag frågade och frågade och Gulun svarade alltid. Varför gräver jordekorren ? Vem är det som tänder stjärnorna ? Vad hette den första människan ? Vad händer om man äter giftiga svampar ? Hur vet solen när den ska gå upp ? Andra barn fick ibland smäll när de frågade för mycket. Det hade jag sett men det fick inte jag. Gulun svarade på alla mina frågor.
Men nu när jag stod här och såg människorna dansa där borta insåg jag att jag inte hade ställt de allra viktigaste frågorna.
- Gulun, hur kan det komma sig att vi är så ensamma ? Varför bor alla de andra tillsammans i stora geerer tio eller tolv eller uppemot tjugo stycken ? Varför står deras gerer tätt tillsammans medan våran lilla geer alltid har sin plats en bit bort ? Varför sitter vi inte tillsammans med de andra om kvällarna? Gulun vad händer när du är borta ? Blir jag alldeles ensam då ?
Jag blev stående obeslutsam framför geeren ända till solen skickade ut sina första sneda strålar över den oändliga slätten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar