Sommaren är ju i det här landet ett kapitel för sej. Alltid alldeles för kort och allt för efterlängtad. Dagarna ska proppas med aktiviteter och mysigheter. Det är ju trots allt de minnena vi ska leva på hela långa vintern. Jag tycker det blir lite jobbigt jag. Det är liksom ett sånt läge för besvikelser att jag är lite halvrädd för jämnan även när allt är bra.
Det är annat med sommarnätterna. Avsvalnade med ett magiskt ljus som ger en känsla av att tiden står stilla. Allt kan utföras mycket långsamt och med stor koncentration. Varje rörelse och andetag märks i den totala stillheten.
Jag går barfota på plastmattan i köket och lyssnar på tystnaden eller på Karlavagnen. Har ro att koncentrera mej på att leta upp och provbaka nya recept. Gläds när jag hittar något lite ovanligt.Det finns tid att låta mördegen vila i kylen. Ingen telefon ringer och inga barn vill ha hjälp. Ingen brådska existerar efter klockan ett en natt i början av juli.
Mina sommarnätter doftar choklad och vanilj, kokos och hallon. Där puttrar smältande smör och mjölet dammar lätt i halvdunklet. Burkarna fylls sakta och stuvas undan i frysen. Ett ständigt räknande. Räcker det om jag fyrdubblar satsen. Hur mycket folk ska det komma i år, blir det över 500 ?
I år blir det kakor med vit choklad och nötter, Hawaiikaka och chokladkolakakor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar