Samtidigt

Livet är så skört
ömtåligare än glas.
Krossas omedelbart mot sten.

Lyckan är så ömtålig
skörare än en såpbubbla.
Skimrar,glittrar och spricker
i ett regn av salta droppar.

Livet är så starkt.
Det tål hugg och slag
sorg och saknad
och fortgår ändå,
dag efter dag.

Lyckan är så tålig.
Hon väntar stilla på att en dag
höra dej skratta och då
blåser hon sina skimrande bubblor
över dej och fyller luften med sång.