Slätten vrängde sej sakta runt så den blå delen kom neråt. Jag ville ju ha strid också. På den andra armen skulle det vara strid. Bågar och svärd. Galopperande hästar och eld. Jag försökte få slätten att vrida sej rätt igen men det gick inte. Det gick inte alls. Himmel och jord gick i vågor och sedan blev allt svart.
När jag vaknade låg jag nerbäddad i geeren. Min högra arm var svullen och röd. Jag såg på de svarta strimmorna och jag tyckte att de var vackra. Jag följde renarnas stora horn med blicken. Deras runda magar betydde mycket mat och milda vintrar. Alla blommorna i hornen betydde långa mjuka somrar och många barn åt människorna. Jag vände på huvudet och såg på min vänstra arm. Bågspännararmen, där fanns bara några få streck uppe vid axeln. Det var en häst som stod stilla med en vaktpost på ryggen. Det blev ingen strid och ingen eld på armen. Jag svimmade så tidigt. Dt var en sån besvikelse. Jag hade ju tänkt så länge på mina tatueringar och hur de skulle se ut. De skulle visa allt jag var ämnad att bli och allt jag ville utföra i livet och så blev det så här. Bara jakt och ingen strid.
Jag vände mej mot väggen och försökte somna om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar