The wall

Ganska ofta finns det en poäng i att använda bilder i språket. Det blir klarare vad som egentligen menas eller hur något känns. Men ibland blir en bild så vanlig att vi börjar uppfatta den som någon sorts sanning. Bilden styr vårt tänkande kanske på något sätt i en felaktig riktning.

Jag tror att det är så med bilden av väggen. Ni vet som i "han har gått in i väggen". Detta uttryck betyder egentligen " han har en utmattningsdepression". Men vi pratar om väggen för att vi tycker det känns så. Som att med full kraft, troligen på readrivna rullskridskor köra rakt igenom en tegelvägg. Varenda ben i kroppen är krossat och skallen sönderslagen. Att ligga kvar tills någon kommer och tar reda på resterna är det enda alternativ som finns. Så känns det ju . På det viset är bilden av väggen rättvisande men på andra sätt är den helt felaktig. Den får oss nämligen att tro att allt utom akut väggkontakt är ofarligt.

Det blir alltså en fråga om att ta reda på exakt var väggen är och hur hård den är och hur hög fart man kan ha utan att bli livsfarligt skadad.

På de medarbetarsamtal jag har med min chef frågar hon alltid " Anser du att din arbetssituation totalt sett är rimlig ?". Vad betyder den frågan egentligen ? Jag tolkar det som " det är fint om du jobbar så hårt att du nästan kraschar in i väggen men inte riktigt, eller åtminstone inte så hårt att du blir obrukbar". Kanske det är en illvillig tolkning av en välmenande fråga men eftersom denna fråga aldrig följs upp med någon sorts analys av arbetsuppgifter kontra tid och andra resurser kan jag inte ta det på något annat sätt.

För väggen finns ju inte. Det som finns är en långvarig utnötning, en uttömning av en persons alla resurser som pågår under lång tid. Under denna tid mår man mycket dåligt och har en massa stressymptom men man förnekar dem i det längsta. Den stora krasch som kommer sedan är bara kulmen på en lång, lång sjukdomsperiod. Det som kommer efter kraschen i väggen är konvalescensen, ett långsamt tillfrisknande. Den enda väggnära zon man kan befinna sig i och vara någorlunda frisk är alltså på andra sidan.

Nästa gång frågan om arbetsbördan kommer upp kanske jag ska svara "Om du anser det rimligt att ställa den frågan så är vi redan farligt nära väggen".