Lilla E vill inte heta lilla E längre. Hon har ju fyllt fyra år gubevars. Hon får väl heta E då.
Hon gillar inte att rita heller:
- Jag haatar att rita, sa hon när vi var på fyraårskontroll, och så vägrade hon att rita en huvudfoting.
Det där är inte riktigt sant. Hon ritar i perioder. Intensivt. Då plockar hon fram stora lådan med tuschpennor och ett papper och så börjar hon muttra lite för sej själv. Hon stirrar intensivt på papperet och viftar lite med pennorna. Blicken förlorar sej långt ute i ett universum som jag inte har tillgång till. Så börjar hon rita. Det sitter en liten koncentrationsrynka mellan ögonbrynen och det går inte att få kontakt med henne förrän konstverket är klart. Då kan man få titta och ibland kan hon även förklara lite om det som finns på bilden.
På bilden här ovanför ser vi en sommarscen. Till vänster strax under mitten av papperet simmar en lycklig liten E omkring. Uppe i vänstra hörnet ligger det en filt på stranden. Vattnet är fullt av båtar i glada färger.
- Och runtomkring vad är det, frågade jag och pekade på ramen hon hade ritat.
- Ja, det är ju det där som är runtomkring sjön, svarade hon och såg ut ungefär som att hon pratade med världens dummaste människa.
Sedan hoppade hon iväg mot nya äventyr. Men jag blev sittande länge med teckningen och tänkte på Chagall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar