Det är lite mot principen och den här bloggens tema att syssla med den sk verkligheten men eftersom några bloggläsare har funderat på om jag är gravt deprimerad kommer här en liten dos realism.
Och det är klart jag läser igenom de senaste blogginläggen så ser de faktiskt rätt så tungsinta ut. Bara död och sorg och skuld, tjat och gnat och sur på jobbet. Konstigt nog så stämmer det väldigt dåligt med hur det är i den verkliga världen. Det mesta går lätt på jobbet.Eleverna är ambitösa och lätta att komma överens med.
Vi har nyss köpt hus och jag längtar efter att få se vad som kommer upp här ute i trädgården. Massor med små vårlökar börjar redan att blomma i söderväggen. Jag får hålla i mej för att inte ta och krafsa bort fjolårslöven i alla rabatter alldeles för tidigt. Planterar ungefär allt jag kan komma på utan att ha en aning om var jag ska sätta ut det.Det finns en liten köksträdgårdshörna också. Och en massa förväxta syrener som måste kapas ner så annat ska få ljus och plats. Det finns en kompost också som är alldeles klar att grävas ut. Men det finns inga äppelträd och ingen hallonhäck så sådant borde planteras någonstans.
I soffan sitter det två småtjejer i rosa pyamasar och håller varandra i handen medan de ser på morgonTV och dricker nyponsoppa. De stora barnen kämpar på med jobb och skola och allt det där som handlar om att komma igång med vuxenlivet. Det är väl inte alltid lätt för dem. Den där vägen in i vuxenlivet är full med stenar i form av; skoltrötthet, knäppa chefer, tidsbegränsade anställningar, giriga hyresvärdar och byråkratiskt krångel och en hel massa annat. Men de kämpar på bra duktigt för att hitta ett eget liv som passar just dem, och mer kan man inte begära tycker jag.
Livet just nu är fullt av planer och hålla om och gemenskap. Synd bara att man ska somna i soffan hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar