Somliga saker är liksom levande, fast de inte är det. Om man skulle fråga en mej närstående två-och-ett-halvt-åring om vad som är levande skulle hon nog tycka det var en underlig fråga. I hennes värld finns faktiskt inga döda ting. Men som vuxen har man ju lärt sej att levande det är människor och djur och så i viss mån växter. Fast de lever på ett lite annat sätt. Det här låter ju enkelt men det är inte sant. Det finns gränsfall. Sånt som känns som ett liv fast det är en sak.
Komposten till exempel, en gång lyckades jag få ordentlig snurr på en varmkompost. Den var rund, mjuk och avgav värme även under kyliga höstkvällar. Det var nästan omöjligt att låta bli att prata med den när man gick dit med pärskal och matrester. En annan sak som känns oerhört levande är surdeg. En riktig surdeg, gjord på ekologiskt grovmjöl och matad under tre dygn helst när det var fullmåne har både karaktär och personlighet. Man måste bli lite kompis med den och fråga den vilka kryddor den går ihop med och vilken temperatur den vill ha. Men när man har gjort det så har man plötsligt ett fantastiskt bröd som man kan mata de levande med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar