Omvärdera

Det finns ju ord och företeelser som man har lite svårt för så där rent allmänt. Ett sånt ord är ordet mysig med den mysko avledningen mys. Hela ordet har gett mej rysningar. Vet inte riktigt varför. Kanske för att det används för att beskriva chipspåsar. Eller för att det har något framtvingat och krampaktigt över sig. Tänk vilka eoner av ångest det kan gömma sig i ett sånt här utrop:
- Nu har vi det väl ändå mysigt !
Det är ungefär som de där som önskar sej en upplevelse på sin födelsedag. Vad är en upplevelse ? Jo, något som känns lite extra och sedan dröjer sig kvar. Hur kan man förpacka och ge bort något sånt? För en person kan det vara en upplevelse att få äta sej mätt medan en annan inte tycker att en femrätters gourmetmiddag är just nåt särskilt.
Mysigär lite likadant. Vi försöker schemalägga och framkalla mysandet med allehanda tricks och knep och då ger det bara en sur smak av något som borde ha varit bra men inte riktigt känns så. Så har jag tänkt. Men nu börjar jag inse att myset finns. Det existerar som en liten varm känsla någonstans i närheten av hjärtat. En känsla som lägger sej som en liten varm filt kring en massa små händelser i vardagen. Att ta en promenad med någon man tycker om är mysigt, att läsa godnattsaga för ett sömnigt litet barn, tända det första adventsljuset, sjunga en julsång tillsammans.Låt oss återerövra myset från chipsreklamen. Låt oss gå ut i vintermörkret under det kraftfulla slagordet Reclaim the mys