Nordöstra Mongoliet 18

Jag måste ha somnat liggande på hästryggen. När jag vaknade låg jag nerbäddad under fällarna i geeren. Utanför hördes sång och ljudet av en trumma.Det var mörkt. Jag kravlade mej ut under fällen och gick fram till geerens dörr och öppnade den. Därute lyste miljoner stjärnor och en liten bit från lägret brann en stor eld. En stor eld, ute. Det hade jag aldrig sett förut. Runt elden sjöng och dansade Människorna. Någonting luktade gott. Det luktade så gott att snålvattnet började rinna. Jag gick mot den goda lukten. Bredvid elden var jorden uppkastad i en stor hög. Jag klättrade upp på högen från baksidan och kikade försiktigt ned. Några män höll på att gräva bort jorden på den sidan som låg mot elden. När de lyfte bort några stora stenar kom den goda lukten upp mot mej ännu starkare. Det luktade mat,god mat. Sedan lyfte de upp stora ångande köttstycken ur gropen. De var alldeles gröna av syrablad. Plötsligt var jag så hungrig att det gick runt i mitt huvud. Alla andra var visst också hungriga för de skrek och hurrade och trängdes runt köttstyckena, rivande och slitande som utsvultna vargar. Jag smög mej ner för att försöka få tag i en bit. Jag högg tag i några revben med lite kött på. Alla var väldigt högljudda de skrattade och skrek. Plötsligt fick några av de yngsta jägarna syn på mej. En av dem lyfte mej högt upp i vädret tills jag satt på hans axlar. Han började skutta runt elden medan han sjöng sången om hästen. Samma som jag sjöng på vägen hem. Allt fler sjöng med. En trumma började dunka takten. Snabbare och snabbare gick sången. Allt vildare dansade krigaren. Trumman dunkade hårdare och hårdare. Allt började gå runt, runt och det stora mörkret svepte åter in.