I himmelen.

Döden är om man riktigt tänker efter en av de få saker som man ka vara rikigt stensäker på här i livet. Det låter ju som en motsägelse men det är helt sant. Vi dör nämligen minst en gång var allihop.

Frågan är vad som händer efteråt. De flesta av oss vill nog se döden som nån sorts övergång till något annat. Ett annat tillstånd eller en annan dimension. Det är mycket enklare att tänka sej ett någonting än att tänka sej ett ingenting.

Vad är detta någonting, då ? Alla förklaringar om himlar och vingar och evighet har egentligen aldrig sagt mej något. Det verkar bara obegripligt och trist. Jag lutade alltså rätt länge åt ingenting-teorin men på en begravning för några år sedan förstod jag att det som kommer efteråt faktiskt är olika.

För en person kanske himmelriket är att sitta i jaktkojan och elda och lyssna på gamla väner som diskuterar morgondagens jakt. För en annan är himmelriket en perfekt preparerad pist och vårvintersol. Någon annan sitter i farmors kök och dricker halonsaft och åter andra spelar foboll på en grön äng. Någon flyttar in till älsklingshästen i stallet och lämnar honom aldrig. En annan drar iväg på en lång fjällvandring med lätt packning och underbar utsikt.

Vi kommer alla till exakt rätt ställe. En plats där vi trivs och kan vara i total avslappning. Den platsen där vi kan vara oss själva. Alla kommer vi till exakt rätt ställe för vi bär det inom oss hela livet.

För övrigt bör man inte läsa böcker om små barn som dör för då börjar man predika på det här viset. Eller så är det exakt vad man bör göra.