Varje dag lekte jag med barnen. Vi badade, plockade blommor. Hjälpte kvinnorna att samla in rötter.Och vi red i kapp över de låga kullarna.
Den sommaren red jag Vindsnabba. Fölet gick ännu vid henns sida så vi var inte snabbast. Men jag satt stadigt på hennes rygg i alla typer av terräng. Ibland sicksackade vi oss genom snårskogar av små förkrympta björkar högre upp i bergen. Ibland red vi över högplattåer fulla av breda sprickor som vi måste hoppa över. Ibland kom den unge krigarhövdingen och var med. Han visade oss barn hur man kunde stå i ena stigbygeln och gömma sej bakom hästen i full galopp. Eller hur man kröp under hästens mage i fyrsprång eller hur man bytte häst i flykten.
Vi skrattade och övade och ganska ofta föll vi av och rullade runt runt i det mjuka gräset.
Om kvällarna gick vi hem. Hungriga och trötta. De andra barnen gick till sina mödrar och fäder, farbröder, tanter och kusiner. De bodde i stora geerer där det trängdes många Människor. Jag gick hem till Gulun. Åt mat och lyssnade sedan till hennes historier eller när hon sjöng långa, uråldriga sånger om strider och döda krigare.
En kväll sa Gulun:
- I morgon drar krigarna ut. Vi behöver får och hästar.
Jag tänkte inte så mycket på det. Tyckte väl inte att det rörde mej vad krigarna skulle göra.Men Gulun fortsatte:
- Du får bo hos gamle hövdingen ett par dagar. Kanske en vecka. Vindsnabba blir hemma med fölet så du får ta hand om henne. Jag rider unge hövdingens hingst till striden.
Då förstod jag att Gulun skulle lämna mej. Det kom någonting tjockt och tungt i halsen så jag reste mej och gick ut. Hela kvällen stod jag nere hos hästarna med armarna om Vindsnabbas hals och försökte få ordning på mina tankar. När mörkret kom krypande över kullarna mjukt och blått kom pojken för att se till fölet. Han hade med sej några rötter så Vindsnabba gick fram till honom och jag följde med.
- Är du här, sa han
- Gulun ger sej iväg från mej, svarade jag med tunn och ynklig röst.
- Äsch, hon kommer tillbaka om några dagar. Jag kanske kan få rida med krigarna snart. När jag har tränat med bågen och svärdet sex eller sju somrar till och blir tillräckligt bra. Du har tur du, för så snart du blir stor nog kommer du att få rida med ut i strid.
Skulle jag ut i strid när jag blev stor nog? Jag kunde plötsligt se mej själv där jag satt rak i ryggen på en snabb stark häst. I de svarta kläderna och med hårprydnadens färggranna band smällande i vinden. Många krigare red bakom mej och framför mej var slätten stor och vid. Jag drog häftigt efter andan och sprang hem.
Det fanns mycket jag hade velat fråga Gulun den kvällen men det blev liksom inget alls sagt. Gulun berättade den vanliga sagan om hur hon fann mej och sedan somnade hon. Jag låg vaken länge och lyssnade till ugglorna. Strider och segrar från Guluns gamla historier trängdes i mitt huvud ända tills jag somnade av utmattning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar