Jag har aldrig förstått det. Det här ständiga häckandet på minnenas café. Jag har bara lyssnat förvånat när folk har försökt dra sig till minnes vem som hade grön fluga på avslutningen i ettan och vem som hade en pojkvän med en röd volvo i sjuan.
Visst är det viktigt med allt som har hänt för det har ju format en till den man är idag. Och visst är det viktigt att tänka igenom allt man har gjort rätt noga så att man kan lära sej nåt av erfarenheterna. Men detta vältrande i allmänna småsaker som vilken familj som flyttade vart 1978 eller om barnprogram eller kläder eller musik som man lyssnade på en gång men som man numera tycker är hemsk har för mej varit ett stort mysterium. Har inte tyckt det har varit intressant helt enkelt.
Nån som börjar ana att jag har ändrat mej..... Jo visst.Numera är det rätt trevligt att diskutera julkalendrar från -70talet eller hur gamla några rätt avlägsna bekantas för länge sedan utflyttade barn är.Kan ägna hela kvällar åt att fundera på den där klasskompisen som alltid hade randiga kläder- Vad hette hon egentligen? Och vart har hon tagit vägen? Kan sitta och filosofera länge över rätt avlägsna bekanta som har rört sej ut ur bekantskapskretsen för länge sen eller vilken grupp som gjorde den där låten- efter plugget....
Vad är det vi gör när vi ägnar en massa tid åt att prata om sånt. Bygger vi nån sorts överblickbart gemmensamt universum genom att konstatera att vi alla minns TV programmet tårtan och kan stora delar av dialogen utantill. Elller försöker vi bara försöka ta oss tillbaka till en tid när vi var yngre och hade mer framtid och färre minnen. Jag har ingen aning alls. Men är det nu någon som vill ha en rejäl pratstund om elever som gick ut -93 eller zingo choklad eller något annat i den stilen så vet ni ju vart ni kan vända er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar