the very sad sophämtning blues

"Enkla praktiska saker" brukar min lilla pappa säga ibland. Det är ett jäkla uttryck. Det finns inga enkla praktiska saker. Allt har sina komplikationer. Ta sophanteringen till exempel. Sopbilen kommer var tredje vecka. Soptunnan är alltid proppfull efter två veckor. Jo, jag sorterar, Papper och plast och glas. Vi tar problemet med de överfulla återvinningscontainrarna en annan gång och koncentrerar oss på det som inte ryms i soptunnan.

Hur gör man med de överblivna soporna... En veckas sopor är drygt en halv säck som man på något sätt måste få att försvinna. Har prövat med hokus, pokus. Det funkar inte. Jag bor så till att jag inte gärna kan elda sopor i trädgården. Slänga dem i nån ravin vid älven är heller inte nån bra lösning. Sånt kryper nämligen alltid fram. Om ni bara visste vad mycket sopor jag har hittat på mina skogspromenader. Tjuvslänga i grannarnas soptunnor under mörka nätter kan man ju göra men det känns väldigt ohederligt så det vill jag helst undvika.

Problemet kändes länge olösligt men inte nu längre.

Rent naturvetenskapligt finns lösningen inom räckhåll. Den mörka materia som man har upptäckt ute i rymden slukar utan problem stora stjärnhopar och klämmer ihop dem så de blir mindre än ett gruskorn. Helt otroligt, tänk er bara hur yttepyttig en halv säck sopor blir där. Kunde vi bara tämja det allra minsta lilla av universums alla svarta hål skulle alla avfallsproblem i hela världen plötsligt vara lösta.

Nu är det ju så bra att ett av dessa svarta hål redan finns här på jorden. Närmare bestämt i lagårn i Böle. Det man bar ut dit på förvaring gick det aldrig att finna igen. Där försvann vinterkläder, trehjulingar, kupévärmare och isborrar med en rasande fart. Om jag riktigt anstränger mej så kan jag nog förflytta en liten del av detta svarta hål till garaget på Åkervägen. Det finns redan vissa tecken som tyder på att jag är på väg att lyckas, så snart, mycket snart, kan problemet med den överfulla soptunnan vara löst.