sommarlov

Det här blir ett hemskt inlägg. Här kommer det att blottas känslor och tankar som man bara inte får ha. Alla kommer att hata mej efter det här.

Nå, här kommer det:

Jag tycker inte om det här....... Så där ja, nu var det sagt.

Alla människor jag möter säger:
- Åh, Vad skönt att du har fått sommarlov. Det måste ju vara fantastiskt skönt.

Jag ler och nickar och tänker:
- I helsicke heller. Sista månaden på jobbet har varit helt tokig. Betygshetsade barn, snabbrättning av prov, avtackningar, personalfest, betygsättning, utvärdering och nån sorts start på höstplaneringen.
Hemma har det varit ännu snurrigare. Studenten, skolresa, avslutningskläder, tonåringarute i sena natten, språkresepackande, baklåsta telefoner och fulla huset med folk hela tiden.

Men nu är det helt tyst och tomt.Hon som skulle på språkresa har åkt. Hon som skulle jobba i stan har åkt.Han som jobbar i Norge har tydligen ingen hemlängtan alls.

Jag och lilla E är kvar och går runt i ruinerna i total tystnad och känner oss vilsna. Var är alla ? Vad ska vi göra ? Har inte ingen lust att vara fritidsledare åt mej själv och en treåring. Städning och tvätt skulle ju vara bra att få undan medan vädret är dåligt men det är definitivt inte kul. Tomt och tråkigt känns det. Inte alls skönt och vilsamt som alla tror.

Visst är det bra med ledighet men det behöver ju inte komma så plötsligt.